Trollungen är nästan borta

Igår hade jag en av mina mer produktiva dagar, i jämförelse med idag då jag spenderat förmiddagen med att ligga i min säng och sova lite extra. För den oinsatte verkar kanske inte au paur-livet så värst jobbigt, men vi au pairer är ständigt trötta och har för det mesta något på gång. I mitt fall är jag så glad att min Fitline kommer imorgon, jag är räddad! Jag tänkte att jag nog skulle klara mig utan i ett par månader, men nu vill jag ha min morgondricka (även kvällsdrickan behövs, men morgondrickan är definitivt favoriten)! ;)

I går hade jag en PT-tid på gymmet, det gick bra, vi gick igenom ett program där alla de stora muskelgrupperna får arbeta, idag har jag med andra ord rätt mycket träningsvärk! ;)
Efter det åkte jag hem och duscade och begav mig till sist till centrum, shoppade lite, gick in i en hårsalong för att boka en klipptid då mitt hår har varit något jag gråtit över och slitit i varje kväll i flera veckor - varje gång man duschar blir det en stor risbuske som man måste borsta ut medan den är blöt efter duschen. Skulle jag ha fått för mig att vänta till dagen efter skulle jag ha skrämt livet ur alla som mött mig, de skulle ha trott att trollen planerade att ta över världen!

Hur som helst visade det sig att det fanns en tid med en gång och jag hann precis få håret klippt innan jag skulle plocka upp lilla I på dagis. Men det var på håret - ursäkta mitt lilla skämt! ;)
Nu är det rätt mycket kortare men också lite mer välvårdat och lättare att borsta ur efter att man tvättat det, det känns som att jag är 10 kg lättare, en underbar känsla! ;)

Nu skall jag strax köra iväg i min lilla bil och hämta lilla I på dagis igen (vi får se om jag lyckas reta upp någon annan trafikant idag också, här är det vardagsmat att folk skriker åt en i trafiken då de tycker att man gjort fel fast man egentligen inte ens har det). Och i eftermiddag skall vi sitta på läktaren i simhallen och hejja på E när hon simtränar. Det är faktiskt mysigt, vi tar med kritor och målarbok och jag har ibland någon trevlig bok att läsa. Om man bortser från att man får ont i bakdelen av de obekväma bänkarna man sitter på så trivs jag som fisken i vattnet där - oj, ännu ett dåligt skämt, ursäkta! Det var värst vad lite sol kan få en att skina upp! ;P

Julstämning

Det har varit en mycket bra helg. I fredags var Alice och jag och åt middag på Applebees - mycket gott! ;)

I lördags åkte Linn och jag till en julmässa, först hittade vi inte dit och trodde att vi skulle få åka hem hela vägen igen tomhänta men slutligen kom vi fram. Det var mindre än förväntat men det spelades lite svenska julsånger på dragspel live så det var ju ett stort plus i kanten! ;)
På kvällen var min värdfamilj på besök hos ett par bekanta som bor på gränsen till New Hampshire och då passade Alice och jag på att äta tacos och se lite på Vampire Diaries, verkligen mysigt!

Igår åkte Alice, Emilia, Linn och jag och handlade på Ikea och slutligen på Target. Jag fick med mig 1 kg pepparkaksdeg (varav jag har bakat ut en deg nu på morgonen utifall att jag skall ha något att ta med mig på nästa au pair-möte som är på söndag) och lite lussebullar från Ikea. På target hittade jag lite julklappar, omslagspapper, lakrits och två par "diamant-örhängen" jag gillar verkligen den sortens örhängen och tyckte det passade bra att köpa mig två par (ett lite mindre par och ett lite större) då jag
lyckats tappa det paret jag hade med mig från Sverige.

Förhoppningsvis fungerar mitt skype vid 12-tiden så att jag kan prata lite med mamma, det var ungefär två veckor sedan nu!

Det är mycket som skall fixas just nu, julklappar som skall inhandlas, julkort som skall skrivas och skickas,  repetitioner inför luciatåget och au pair-möten som man skall gå på, julfester och julluncher. Listan kan göras längre, men då riskerar jag en hjärtattack, så vi utvecklar inte det där närmare här på bloggen. ;)

Det mysiga med julen, även om det stundtals kan bli lite stressigt, är alla fina dekorationer. I träden i centrum hänger ljusslingor och julkransar ser man lite överallt. Också butikerna har börjat dekorera sina fönster. Nu fattas bara snön! ;)

Thanksgiving-rapport

Jag tänkte berätta lite om thanksgiving, inte för att jag är något proffs eller så, mest tänkte jag återge det jag själv upplevde igår. ;)

Vid ett-tiden åkte vi hem till ett par som är goda vänner till familjen. Värdinnan är danska och föredetta au pair (det är rätt galet hur många jag träffar som är föredetta au pairer) och mannen är amerikan. Oftast firar man thanksgiving med familjen men de som inte har en stor familj eller som inte har möjligheten att samla ihop sin stora utspridda familj firar gärna tillsammans i vänners glada sällskap.

Vi åt Turkey, grönsaker, potatismos, sky som man häller över moset och kalkonen och sedan har de något som heter sötpotatis om man översätter det - vilket är konstigt att äta i början, men jag gillar det nu. Sedan hade de bröd av olika slag och tranbärssylt (som är ungefär som lingonsylt för oss svenskar). Det var gott. Och sedan äter man "pie" - speciellt pumpapaj och äppelpaj är traditionellt. I södern äter man pecanpaj - vilket också vi gjorde - den var god. Vi hade alla ovan nämnda plus en citron-maräng paj och min favoritkladdkaka (Johanna och mixers recept) som jag bakade igår på morgonen. Lilla I klippte ut figurer i papper och vi dekorerade den med florsocker.

Sammanfattningsvis tyckte jag att det var väldigt mysigt och jag skulle gärna införa lite fler högtider hemma i Sverige, så att man får mer tid att mysa i mörkret så här års.

Jag har själklart en bild av vår kladdkaka, men det går inte att ladda upp just nu då jag tydligen har fullt i lagringsutrymmet här på bloggen, skumt och mycket irriterande...

Nu skall jag börja jobba, vilket jag gör fram till klockan 6pm ikväll, då sover många av er i Sverige sött! ;)

Thanksgiving

Idag är det, precis som jag skrev redan igår, thanksgiving.

Familjen blev väldigt glad för blommorna och cupcakesen som jag tog fram igår efter att vi avslutat vår sushi-middag. Efter middagen åkte jag hem till Alice och vi såg några avsnitt av Vampire Diaries, jag ligger lite efter då jag glömmer att titta ikapp mig (tror 4:e säsongen går på Tv i alla fall här i USA nu - har inte riktigt koll) och Alice är vänlig nog att vara volontär och ledsaga mig igenom säsong 3 även om hon redan har sett den. Det var jättemysigt! ;)

Nu sitter jag och kikar på recept till en kladdkaka som vi skall ta med till thanksgiving-festen vi kommer att åka till nu på dagen. Jag rapporterar senare om hur det var att fira thanksgiving här i USA! Kanske man skulle bli socialantropolog, eller vad det heter? ;)

Thanksgiving presenter och andra presenter

Idag var jag på gymmet för första gången sedan min förkylning, jag hade ett litet möte med min PT och nästa vecka är det dags igen, då skall vi lägga upp ett litet träningsprogram till mig och så får vi se om jag kan hålla mig till det sedan. Vi får se helt enkelt. ;)

På vägen hem svängde jag in i en butik och köpte tulpaner (sådana som där varje kronblad är lite röd-rosa för att sedan stegvis ljusna till gult utåt kanterna - sådana jag gillar att köpa till min kära mamma) och små söta cupcakes till min värdfamilj. Det får bli en liten thanksgiving-present till dem även om de är svenska och kanske inte tar det på lika blodigt allvar som en amerikansk familj förmodligen skulle göra. Men om jag uppfattat det hela rätt är thanksgiving en bra högtid att visa sin tacksamhet på. Och det finns många, många saker jag är glad över här i Massachusetts. Klart jag har lite dalar och toppar när det gäller hemlängtan. Speciellt på morgonen när jag är trött och helst skulle vilja sova lite, kan det kännas lite småtungt ibland. Men jag känner absolut inte att jag skulle vilja åka hem, det är en jättetrevlig familj, barnen är goa och det är en väldigt berikande erfarenhet som gör att man verkligen får utmana sig själv varje dag på något plan. Det är härligt att bara på ett par månader kunna titta tillbaka och inse hur mycket man faktiskt har vuxit upp.

Jag köpte också en liten julklapp till min syster (mamma och pappa får också testa, glöm inte det Matilda) som jag skall skicka iväg snarast och förhoppningsvis anländer det ett litet paket lagom till jul! :)

Nu är det dags att spana in trafiken på internet (man kan tydligen göra det på google-maps - det lärde jag mig igår) och se om det är möjligt för oss att slå oss fram till simträningen på vägarna...

 

Dagen före Thanksgiving

Jag sitter här och skriver, har precis lämnat lilla I på dagis och ätit lite frukost - havregrynsgröt och banan för den som är intresserad. Har aldrig gillat havregrynsgröt innan, men nu kan jag tänka mig att äta det hela dagen lång! ;)

Om en liten stund skall jag ta på mig träningskläderna och åka till gymmet för första gången sedan min förkylning. Man måste nämligen ta ett litet foto till sitt gym-ID. Kul att jag fortfarande har kvar en stor knöl på vänster sida av näsan sett från mitt håll - tre porer på en kvadratmillimeter som blivit infekterade under min förkylning och inte riktigt vill svullna-ner sig. Kommer ju se ut som häxan pomeripossa på mitt kort - men whatever det är bara ett kort, vem bryr sig!? Jag bryr mig i alla fall bara lite grand.

Trafiken så här inför Thanksgiving (imorgon) är helt galen. Det tog jättelång tid att köra till svenska skolan igår och jag missade Lucia-repetitionen som jag hade tänkt att vara med på (svenska skolans ungdomar och en del au pairer skall ha ett svenskt luciatåg här i Boston), vilket känns lite synd. Vi får se om jag kan ta igen det vid ett annat tillfälle så att jag kan gå med i tåget. Det sägs också idag är en av de värsta dagarna att vara ute i trafiken på under hela året för att alla Amerikaner är ute och reser runt bland sina nära och kära på en och samma gång. Och jag som tycker att trafiken är ovanligt besvärlig varje normal dag här, det går inte en dag utan att jag önskar att jag kunde fickparkera här! ;)
Vi får se i eftermiddag om vi kommer iväg till simhallen, vi kanske måste hålla oss hemma istället för att det är omöjligt att komma fram...

 

Semester

Som au pair får man under ett år 14 dagars ledighet då man har tid att resa runt i USA och se sig omkring lite extra. För lite mer än en vecka sedan fick jag en idé om vad jag vill göra under åtminstonne en av mina semesterveckor och nu är det bestämt att jag kommer att resa till Utah i slutet av juli 2013. Det blir åtminstonne en resa på 8 dagar, kan bli mer beroende på om familjen tar ut sin semester då eller hur det löser sig för oss med barnomsorgen.

Jag tänker inte gå in på vad jag skall göra i Utah mer ingående här, men jag kan säga så mycket som att jag inte bara reser dit utav den anledningen att folk säger att det skall vara väldigt vackert där under sommaren. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite glädje här i bloggen, det här är något jag tänkt på i över ett år (egentligen hela mitt liv utan att veta om det) och nu känner jag kallelsen så stark att jag knappt kan vänta. Fast samtidigt vill jag verkligen försöka att inte "längta bort" alla andra upplevelser som väntar där emellan så klart!

Idag var det frost på bilrutan förresten och när jag körde in till centrum såg jag att det har börjat hängas upp julkransar lite varstans på stan, juldekorationerna är därmed på väg upp ur sina lådor vid det här laget. Konstigt, men jag ser mer fram emot julmys än vad jag brukar göra hemma, är det Sverige-nostalgi tro?

Så kom minusgraderna

Slutligen har det blivit kallt här i Massachusetts också, det är minusgrader på morgonen och sedan blir det lite varmare när solen kommer fram. Den största skillnaden mot Sverige verkar vara just att
solen är starkare och orkar påverka temperaturen här i större utsträckning, vilket gör att det är rätt stor skillnad temperaturmässigt mellan morgon, dag och kväll. Konstigt vore det väl annars då vi trots allt ligger på samma breddgrad som Rom. Tydligen skall det vara rätt trevligt även när det ligger snö på marken eftersom solen ofta är närvarande och ljusar upp tillvaron. Det skadar ju heller inte att en del träd fortfarande har löven kvar. Man kan se gröna barrträd, en del gråa träd, och också en del träd med gula och röda löv lite varstans när man är ute och går och kör bil.

Igår vaknade jag och solen sken genom det gula lövverket på ett träd som står utanför mitt sovrumsfönster, och det var som att titta ut i ett hav av guld. Det var en härlig start på morgonen, att bara ligga i sängen och titta på bladen som fladdrade i vinden och ibland singlade några sakta ned på marken.

Igår var jag på mitt första Au pair meeting sedan jag flyttade hit till Massachusetts och det var roligt att träffa de andra tjejerna. Vi var på ett ställe som hette Clay dream där vi fick välja om vi ville måla en kopp eller ett fat. Jag valde en mugg eftersom det vore trevligt att ha en egen sådan att dricka varma drycker ur nu när det börjar bli kyligare ute. Kreativiteten var inte på topp, men det var roligt ändå och kanske ni får se en bild på min ytterst kreativa skapelse senare när jag har fått hem den.
Efter mötet åkte jag hem och åt lite middag och slutligen åkte jag vidare till biografen där jag träffade
Linn, Johanna och tre andra tjejer (som jag träffade för första gången igår). Vi såg Breaking dawn part II. Kom fram till att jag missat att se Breaking dawn I, men det gjorde inte så mycket då jag redan läst böckerna en gång för ett par år sedan. Filmen i sig var väl inte riktigt så spännande som jag förväntade mig men de hade verkligen gjort den snyggt och lite konstnärligt. Konstnärligheten tillsammans med sällskapet gjorde verkligen kvällen superbra! ;)

 

Min lyckodag

Idag är det definitivt min lyckodag. I veckan har jag haft lite oflyt. Det startade med att jag skulle plocka upp E utanför skolan och då jag fick vänta en stund glömde jag att stänga av ljuset på bilen. Resultatet av det blev att bilen inte ville starta och att jag råkade stå dumt till så att jag fick tre tutande ilskna skolbussar i bakdelen som alla ville komma förbi. Jag fick snällt knacka på den första bussens ruta, kliva in i bussen och inför busschauför och en hel busslast skolbarn erkänna att min bil inte ville starta för att den laddat ur. Strax därefter kommer den biträndande rektorn springande då han hört allt tutande och säger till mig att vi måste försöka knuffa bort min bil, varpå jag kliver in för att lägga in "neutral" och både lycka och stort förtret startare bileländet och jag kan köra iväg. Endast med min stolthet sårad.

Dagen efter skulle jag stänga en grind på dagis och ser i mitt huvud hur jag drar sönder min jacka på grinden, precis en sekund efter att jag fått min "vision" händer exakt det som inte får hända - min nya dyra jacka går sönder! Jag känner mig arg och ledsen i tre timmar efteråt. Sedan börjar jag inse att jag trots allt får väldigt bra träning i att inte ta mig själv och mitt liv på för stort allvar och jag börjar komma till insikten att det är helt okej och att jag bara får försöka fixa problemet.

Idag åkte jag till en skräddare. Den italienska damen tog sig genast, tack och lov, an min jacka och tio minuter senare kunde jag åka hem, endast 5 $ fattigare. När jag kom hem och skulle visa lagningen för min värdpappa kunde man inte ens se under vilken arm som sömmen hade varit trasig!

Sedan hade jag rätt roligt på bensinmacken när jag skulle tanka. Mitt kort fungerade inte då det var lite smuts på eller dylikt och jag fick gå in och prata med killarna som jobbade på macken. Och de var jättetrevliga, frågade ut mig om vad jag hette, presenterade sig med namn (den yngre heter Jordan, bara så alla vet), och bad mig att komma tillbaka och tanka igen. Jag fick också frågan om jag var tysk av den ene, det är ju trots allt åtminstonne i rätt riktning. ;)

Dessutom skiner solen, så det kanske blir en liten promenad senare. Härligt med helg, sol och fixad jacka. Nu är jag glad igen. ;)

 

Tisdagen den 13/11-2012

Idag är det inte så mycket att berätta.

Igår däremot hade vi väldigt härligt väder. Jag kom tidigt till dagisupplocket, så jag gick en liten promenad i centrum innan jag hämtade lilltjejen. Det var inte så varmt att man svettades, inte heller så kallt att man frös - och bäst av allt solen sken. Lätt härligaste dagen på länge!

Idag är det däremot regnigt, men det gör inte mig så mycket eftersom jag mest tagit det lugnt idag också. Jag släppte av den stora tjejen och hennes kompisar vid skolan omkring åtta på morgonen, åkte hem och hämtade lilltjejen och skjutsade henne till dagis. Efter det åt jag frukost, datoriserade lite och sedan tog jag en nap. Det är bra att vila mycket när man är förkyld, och förkyld det är jag fortfarande, men det blir bättre och bättre sakta men säkert. Ytterst sakta.
Nu har jag precis ätit lite lunch, blev en burksoppa - vilket resulterade i att jag lovat mig själv att laga min egen soppa nästa gång! ;)

Nu skall jag åka till dagis igen och hämta lilla I och i eftermiddag när vi plockat upp E på skolan så åker vi hem igen, äter lite mellanmål och sedan blir det till att spendera resten av kvällen på svenska skolan. Dit åker en del utlandssvenskar för att umgås och lära sig svenska seder och bruk, det är rätt mysigt. Jag får sitta i biblioteket och läsa med de andra föräldrarna medan barnen är i sina klassrum. Jag läser "Häxornas försvarare" av Jan Guillou i väntan på att jag skall kunna hämta någon av de böcker som jag väntar på på biblioteket. ;)

9 veckor i USA...

...har firats idag med att jobba och dessutom loggade jag in på mitt bibliotekskorts-konto och beställde en massa böcker och tv-serier - man måste typ stå på en väntelista på allt jag vill ha. Nu har jag 16 artiklar på mitt konto som jag väntar på - det blir kul att se vilken bok/ tv-serie som blir ledig först. ;)

Har jag riktigt tur kommer min värdmamma hem snart och har med sig Sushi, som vi planerade igår, då kan dagen omöjligt bli bättre! Jo, jag kunde ju så klart känna mig ytterligare lite mer frisk, så klart. Men det kunde ju varit värre. Bara jag blir lite bättre och bättre varje dag så är jag rätt glad, trots allt! ;)

Dessa förkylningar...

Här har det inte skrivits något på ett par dagar, vilket inte bara beror på att stormarna som dragit in över östkusten de två senaste veckorna har gjort internetanslutningen minst sagt instabil - jag är däremot väldigt glad och tacksam att det är det enda sättet jag har blivit påverkad, bör jag kanske tillägga. Vi har haft tur. Hur som helst, tillbaka till bloggandet. En annan anledning till den dåliga uppdateringen är att jag har varit krasslig sedan i onsdags och igår och inatt framförallt har det varit riktigt dåligt - ni vet sådan där hemskt halsont och hela paketet. Inte kul. Nu verkar det som tur är som att det värsta har gått över och att jag är på bättringsvägen igen. Men jag får helt enkelt snällt ställa in min PT-tid imorgon och vila istället. Tråkigt värre, men nu gäller det att bli frisk.

Förresten, på måndag firar jag 9 veckor i USA! Tiden har gått fort men samtidigt långsamt, det är svårt att beskriva. ;)


 

Snöstorm på väg?

Idag började dagen med att jag fixade iordning tjejernas lunchboxar, sedan åkte jag och värdpappan och tankade och fyllde på luft i min bils däck - sedan lufttrycks-lampan började lysa har jag kännt, eller kanske inbillat mig, att det har gått lite vilt till i svängarna när jag varit ute och kört. Efter att ha fixat med bilen körde jag lilla I till dagis.

Sedan blev det en snabb frukost och några minuter av Ugly betty, episode 2. Klockan halv tio körde jag in till centrum för att möta upp Linn, Emilia och Johanna utanför Bank of America - dagens mötesplats. Jag var lite tidig så jag gick in i en skoaffär då jag behöver ett par skor tills på Söndag då jag skall få en första genomgång av min PT på gymmet. Killen som hjälpte mig var mycket artig och kallade mig för "miss", han fixade med mina sulor och höll upp skorna med skohorn i så att jag knappt behövde anstränga mig för att få på skorna. Ytterst märklig känsla, jag föreställer mig att det var så askungen kände sig i slutet av sagan då prinsen prövade den förlorade glasskon på hennes fot.
Det slutade hur som helst med att jag glatt gick därifrån med ett par träningsskor.

Sedan träffade jag tjejerna och vi åt lite tidig lunch. Det är tydligen en storm på väg, en som kan dra med sig kall snö. Vi alla satt i samma båt, utan vinterkläder så vi bestämde oss för att åka och shoppa. Slutligen hittade jag en jacka som kändes rätt bekväm, inte för tunn men inte heller tung och otymplig. Rätt snygg också - 100 dollar kostade den. Dessutom hittade jag ett par hörlurar som jag kan ha när jag ser på Ugly Betty och en jättesöt halsduk. Sedan hann vi perfekt tillbaka hem innan det var dags för att plocka upp lilla I på dagis igen.

Nu är det ett par timmar kvar hemma, sedan skall jag skjutsa E, den stora tösen, till simningen som börjar klockan sex. Det är ett badhus jag inte har varit i ännu, med andra ord inte samma som vi åkte till i måndags. Det blir intressant att se hur den här simhallen ser ut.

Bye,bye 

Tisdag

Igår var jag lite ledsen och uttråkad för att jag inte hade några planer och idag är det tvärtom - nu är nästan hela veckan fullbokad. Jag var på biblioteket och fixade ett bibliotekskort idag och hittade första säsongen av Ugly Betty - får se om jag hinner se klart den på 14 dagar!?

Sedan körde jag till gymmet där jag fick en kort introduktionsvandring och på söndag skall jag ha mitt första pass med min personliga tränare - innan dess måste jag hinna köpa ett par träningsskor och något att ta på mig - tror inte man får lov att komma naken. Eller skall man chansa på det?

Trafiken idag var riktigt hemsk, det var valdags, så gatorna var fulla av människor med plakat och det verkar som att alla ville rösta precis samtidigt som jag skulle plocka upp lilltjejen på dagis. Som tur var var jag ute i god tid och fixade biffen! ;)

Det roligaste idag hittills är nog att jag först träffade på Sabina på gymmet, hon stod precis bredvid mig vid disken när jag skrev på en massa papper - utan att jag först kände igen henne! Och sedan träffade jag på en tjej som heter Alice utanför dagis som jag bara pratat med på facebook innan. Världen är allt bra liten! ;)

I eftermiddag skall jag köra barnen till svenskaskolan, vilket blir ett litet äventyr för sig. Det blir andra gången som jag kör på motorvägen. Tur att jag testkörde lite i helgen och dessutom har använt GPS:en ett antal gånger. En sak är säker, jag kommer definitivt komma hem till Sverige som en aggressivare bilförare, jag ber bara till gud, som man brukar säga, att jag utvecklas till en försiktig aggressiv sådan. Man vill ju inte råka ut för olyckor eller utsätta andra för fara!

Förresten, jag har absolut ingen aning om vem som vinner valet, men det skall bli spännande att se!

Vingårdens höns - mina absoluta bästisar i Vermont

 

Bilder från imorse

Jag har inte orkat eller hunnit fixa iordning särskilt många bilder sedan imorse, min dator är fruktansvärt seg. Hoppas verkligen inte den har fått en virusinfektion...

Men här kommer ett litet smakprov i alla fall! ;)

Tänk er att det känns som september ungefär...

 

Söndag...

...kom inte på någon roligare rubrik. Hur som helst var jag just ute på en liten promenad, det tog kanske en tjugo minuter högst, det var rätt kallt men soligt och fint. Som tur var tog jag med kameran, tänkte lägga in bilderna på datorn nu och lägga upp några senare ikväll om jag hinner. Snart tänkte jag äta en tidig lunch och sedan sätter jag mig i bilen och kör och hämtar upp Linn. Sedan skall vi möta upp en annan tjej som heter Johanna - vi skall nämligen shoppa! Det är tydligen vad vi au pair-tjejer roar oss med på helgerna och veckodagarna och typ när helst vi känner för det! Haha, fast det är min första storshopping här i USA. ;)

Lösenstrul

Imorse fick jag lite sovmorgon - jag sov tills klockan var åtta! Jag åt lite frukost och gick ut på en kortkort promenad och klockan tio kom min värdmamma och lilltjejen hem och hämtade mig och så åkte vi till en närbelägen simhall då storasyrran hade simtävling den här helgen. Den simhallen kommer jag att åka många gånger till och skjutsa till simträningen, så det är ju bra att jag vet vart den ligger nu då.

Efter lunch bestämde jag och min värdpappa oss för att vara lite duktiga och åka till Bank of America för att öppna ett bankkonto och skaffa ett debitcard åt mig. Sagt och gjort. Vi fick en ovanligt trevlig kille som hjälpte oss och allt var frid och fröjd tills jag kom hem och skulle logga in på kontot på internet för att ändra en inställning på mitt onlinekonto. En av tecknen i mitt lösenord som jag hade fått var nämligen något som i mina ögon såg ut som ett danskt o - vilket jag tolkade som ett Q. Men här i U.S.A menar man att det betyder 0. Följden av mitt misstag blev hur som helst att jag lyckades spärra mitt konto. Jag fick ringa till banken där jag blev hänvisad vidare till någon support som Bank of America har och innan jag ens fick tala med någon riktigt människa var jag tvungen att knappa in både kortnummret på mitt nya bankkort och mitt Social security nummer. Som tur var hade jag skaffat mig ett sådant uppe i Vermont och tillslut blev jag kopplad till en trevlig kille som inte bara var så artig att han undrade om det gick bra att kalla mig vid förstanamn - han hjälpte mig också att lösa att fixa ett nytt permanent lösenord. Stort cred till Bank of America's trevliga supportpersonal med andra ord.

Resten av dagen tänkte jag mest ta det lugnt och ikväll skall min värdfamilj och jag laga Koreanskt, det skall bli intressant. I veckan åt vi indiskt, igår japanskt och idag förmodligen koreanskt - förmodligen kommer jag att ha testat det mesta när jag kommer hem igen. Kul, kul. :)

Nedan kommer lite bilder från Au pair-skolan på Long Island, jag tänkte fortsätta lägga upp lite bilder som jag tagit sedan tidigare i varje inlägg tills dess att vi kommer ikapp oss.

Au pair training school, Long Island

Matsalsbyggnaden på skolan



Soluppgång från badrummet

 

 

Fredagsmys

Tänkte berätta lite till, känns som förra inlägget inte säger så mycket med tanke på allt som trots allt hänt. Idag kom mina värdföräldrar hem för någon timme sedan och de hade sushi med sig! Det roliga är att alla i familjen, till och med barnen, gillar sushi och tydligen är jag deras första au pair som redan gillar sushi från början - alla de andra har de lärt upp till att bli sushi-monster. Tyvärr verkar det som att sushimakarna hade haft lite kris med leveranserna av fisk som en följd av Sandy för enligt mina värdföräldrar var sushin inte lika god som vanligt - men jag gillade den ändå och alla var överrens om att vi har klarat oss mycket bra från stormen som endast haft strömavbrott i ett par timmar samt lite försämrad sushi-kvalitet.

Vad mer kan jag berätta?
Veckan som varit har varit allt annat än normal. I lördags kom jag hit, i söndags och måndags väntade vi på stormen, vilket var rätt jobbigt eftersom man inte visste hur allt skulle gå. Jag var ju orolig för alla mina vänner runt om på östkusten, men också för att min mamma och hennes vän befann sig i New York. Det var rätt obehagligt att sitta och titta på Tv:n och se ödeläggelsen i orkanen Sandys fotspår. Reportrarna rapporterade vadandes i översvämmade områden med regnet och vinden piskandes i ansiktet. Konstigt att tjejerna hade något smink kvar...

Så både måndagen och tisdagen var lite speciella, jag, barnen och en av föräldrarna var hemma hela dagen. Först på onsdagen var både dagis och skola igång och jag kunde genomföra min första riktiga arbetsdag. I torsdags träffade jag deras förra au pair som kom hem från sin resemånad och gjorde en mellanlandning här innan sin hemresa till Sverige. Det var jätteroligt att träffa henne och hon visade runt mig lite i området. I torsdags mötte vi också upp en tysk tjej på ett shoppingcenter  Jag handlade lite bra schampoo, mascara och ansiktsrengöring och fuktkräm utan en massa konstgjorde dåliga tillsatser. Det blev en dyr historia, men det var behövligt då jag är jätte torr i ansiktet just nu - tänk er nare i hela fejjan!? Inte att leka med, och då bör man inte riskera skinnet genom att lägga dåliga kemikalier därpå! Det kan kanske bero på miljöombytet och dessutom har det börjat bli lite kallare här i Massachusetts nu. Vi är på samma breddgrad som Rom, men det kan fortfarande bli många minusgrader och snö under vintern. Däremot är vintern kortare här än i Sverige och somrarna bjuder alltid på varmt väder - så som temperaturer upp till och något över 30 grader celcius.

Okej, nu börjar jag tråka ut mig själv och kanske även er, så nu lägger jag ned för ikväll.
Natti, natti. :)



Ett av alla Vermonts höstlövsbeklädda berg i början av Oktober

 

Hej - det var längesedan!

Nu var det ett tag sedan jag skrev, det kräver tyvärr lite för mycket hjärnaktivitet från min icke så matte-snille-hjärna för att jag skall vilja räkna ut exakt hur många dagar sedan det var jag skrev här senast. Men det krävs inget geni för att inse att det här är det allra första inlägget i bloggen här i USA.

Det har hänt både allt och inget kan man säga. Jag anlände från Au pair skolan i New York till Vermont den 14:e september, det gick ett par veckor innan jag insåg att det enda rätta var att byta familj. Anledningen till att jag inte skrivit så mycket är nog helt enkelt att det varit rätt kämpigt, fast på ett väldigt utvecklande sätt.

Jag var övertygad om att jag skulle åka hem, men ödet ville annorlunda. Så istället för att flyga hem hamnade jag på bussen mot Boston förra lördagen. Jag såg Vermonts gråa berg och dalar fara förbi, New Hamshires något färggladare höstträd och planare landskap och slutligen så anlände jag till Boston i Massachusetts. Där välkomnades jag av min nya värdfamilj.

Med andra ord fortsätter äventyret här utanför Boston, vilket känns väldigt spännande. Jag har varit här en vecka nu och det har varit intensivt i början av veckan drog stormen Sandy in över Östkusten och resten av veckan har jag spenderat genom att komma in i alla nya rutiner i familjen. Lära mig hur jag skall köra tjejerna till dagis och till skolan. Jag är glad att jag kört så mycket bil uppe i Vermont innan och lärt mig hur jag skall göra med en automatväxlad bil för trafiken här är mycket mer aggressiv än vad jag är van vid. Man får vara väldigt vaken, en del menar att invånarna i Massachussetts kör sämst i hela U.S.A och därför kallas de tydligen för Mass-holes (skulle tro att stavningen är som sådan). Jag kan ju intyga om att det gäller att vara på tårna i trafiken för här kan det smälla om man inte använder både hjärna, ögon och sitt sjätte sinne när man är ute och åker.

Jag gissar på att ni alla, eventuella läsare är nyfikna på hur den nya familjen ser ut. Jag kan upplysa er om att det är en svensk familj med två döttrar, en som är 11 år och en som är 4 år och 8 månader. Tjejerna är verkligen supersöta och väluppfostrade och föräldrarna är trevliga, delar min syn på barnuppfostran och det blir en hel del skratt och skämt.

Sammanfattningsvis kan man säga att det varit ett par väldigt lärorika och händelserika veckor här i U.S.A och nu ser jag fram emot att komma in i rutinerna här och fortsätta utforska landet och träffa nya intressanta människor. :)

Jag skall försöka skriva lite oftare i fortsättningen och även publicera lite fler bilder! ;)