Jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Jag är så himla trött på att alla alltid skall ha en massa åsikter om mig och mitt agerande, utan att överhuvudtaget ifrågasätta sin egen tolkning och delaktighet i dramat. Jag har i det längsta försökt att anpassa mig så att jag gör alla så nöjda som möjligt. Jag har kompromissat mellan att följa min egen och andras vilja, men ändå slutar det med att det inte är till herrskapets belåtenhet. Jag har hela tiden handlat med andras bästa i åtanke. Men istället upplevs mitt agerande bara som ett ännu större svek i förlängningen, vilket gör mig ledsen. Det är inte så att ett mynt någonsin består av endast en sida. Precis som jag har flera olika valmöjligheter att handla efter så har också människorna i min omgivning ett ansvar i hur de väljer att tolka mina drag. Man behöver inte välja att förvänta sig det värsta från en person.
När jag lade hästtjejen inom mig på hyllan för ett år sedan, kunde jag inte låta bli att undra vad av mig som egentligen återstod? Jag är fortfarande i sökandet efter min nya identitet och därför är det ibland svårt att följa sitt hjärtas tysta viskningar till önskningar. Det är så lätt att istället försöka vara den som omgivningen efterfrågar, för att på så vis finna ett nytt omtyckt jag. Spelar man sin roll väl är det aldrig någon som behöver misstänka att man inte är sann mot sig själv.
Problemet är bara det att när man glömmer av att spela sin roll och tappar masken så upplevs sveket så mycket större. Plötsligt reagerar och agerar man inte längre som den rollkaraktär man gestaltat. Bluffen är avslöjad och den sköra masken är krossad i tusentals bitar. Och där kan den lika gärna ligga. Jag vill inte längre försöka vara den jag tror att andra vill att jag skall vara. Nu skall jag lägga ännu mer vikt vid att lyssna till mitt hjärtas viskningar och lära mig att följa dem. Jag tänker inte delta i några fler rollspel, där jag spelar efter andras regler. Nu är det mina regler som gäller.
