Poweryoga beskrivs som "en kraftfull, svettig och fysisk yogaform där man tränar med sin egen kroppsvikt i en kombination av rörelser, ställningar och andning". Så vitt jag har förstått det är det en av många människor älskad träningsform. Det var därför med stora förväntningar som vi, min kära granne och jag, begav oss till gymmet för att poweryoga för första gången. Äntligen skulle jag få känna på känslan av upplysthet! Det var i alla fall vad jag trodde...
Passet började bra med tända ljus, dunkel belysning och mystisk indisk musik. "Wow, myspys", tänkte jag. Och kort därefter började det mesta gå fel. Kusligt fel. Träningen inleddes med en kraftig kramp i lungorna, då jag försökte hålla samma andningstakt som de övriga i rummet. Därefter började ett antal övningar med lustiga djuriska namn dyka upp i, för mig alltför, tät följd. När vi slutligen kom fram till en särskilt handledsbrytande övning fantasifullt kallad "kolmasken" kunde jag inte annat än att bryta ihop i invärtes fnitter. Konstigt nog var det ingen annan än jag som drog på munnen! Hela rummet var som en gemensamt fokuserad, i takt andandes organism. Naturligtvis hade jag lyckats placera mig bredvid yogaproffsen som till och med hade egen matta med sig. Och naturligtvis var det mina matt-grannar som när det blev jobbigt stönade högst, självklart på ett högst erotiskt vis. Jag försökte i det längsta stänga dessa skrämmande läten ute, men när det inte gick gav jag upp mina försök att hänga med i klassen. Istället önskade jag mig långt därifrån. Riktigt långt...Nu efteråt kan jag inte låta bli att undra om det är den här yogasekten som är totalt humorlös eller om det är jag som är en hysteriskt lättroad odisciplinerad människa? Eller har dessa människor helt enkelt hjärntvättats tillräckligt många gånger för att inte längre roas? För ingen människa kan väl hålla sig för skratt under övningar där "kolmasken" är det minst fantasifulla namnet på en yogaövning? En sak är i alla fall säker; träningsvärken i skrattmusklerna lär hålla i sig året ut...
