Idag har jag haft en underbar dag ute i solen och hängt i stallet och tittat på när Prisse fått nya skor, akupunktur och lite NH-träning. Fem timmar har tjejerna och hovslagaren hållit på, och det är fortfarande en häst kvar. Tur att de är uthålliga då! ;)
Det har faktiskt varit ett par väldigt intressanta timmar och jag kan verkligen förstå att jag brukade vara så här uppslukad av hästar, träning och tävling för ett tag sedan. Det finns hur mycket som helst att lära sig och det är otroligt häftiga och vackra djur! Nu saknar jag min fina Lovelace, hade hon funnits hos mig idag hade det varit en fulländad eftermiddag på alla sätt...

Jag har fortfarande inte hört något från familj nummer ett och de har heller inte försvunnit. Antingen så är de kanske intresserade av att prata trots allt eller så har de fått extra tid för att det är helg, den som lever får se! Man känner sig verkligen beroende av att kila och smygkika lite på sin email, typ hela tiden...det är lite nervkittlande allt...

Nu är det dags att laga klart nässelsoppan, duscha, packa matlådan och ta fram kläder inför imorgon då jag skall jobba lite på fritids. Sedan avslutar vi kvällen med att se the mentalist klockan åtta! Härligt! ;)

Uppdatering

Hej, hej! Jag har fortfarande inte hört någonting från familjen i Washington DC och jag tror faktiskt tyvärr inte att vi kommer få någon kontakt eftersom det har gått så lång tid utan att något alls har hänt. Jag misstänker att match nummer ett kommer att försvinna om ett par timmar. Lite tråkigt att inte ens få prata med dem, men det var nog inte meningen då, det är lite den känslan jag har haft hela tiden angående den här familjen.

Här skiner i alla fall solen så jag hoppas på att bli lite brun nu i eftermiddag! :)

På västfronten intet nytt

Idag har det inte hänt mycket, förutom att jag har städat i fem timmar. Jag har snart varit matchad med familjen från Washington DC i tjugofyra timmar och ännu inget livstecken därifrån, vilket är lite synd. Det låter som en trevlig familj men de kanske också känner att våra intressen inte matchar till hundra procent? Jag vet inte om de försvinner efter 48 timmar nu när det är helg eller hur det fungerar? Den som lever får se. Tänkte faktiskt gå ut i skogen på en promenad en stund, det blir härligt med tanke på all grönska som håller på att vakna till liv... 

Match 1

Oj, oj, här gick det verkligen superfort! Match nummer 1 är redan här, 12 minuter efter det att jag fick mitt email från det Amerikanska matchningsteamet! Snabbt jobbat, måste jag säga!

Familjen bor 10 minuter utanför Washington DC och består av en mamma, pappa och ett tvillingpar. En flicka och en pojke som kommer att vara 12 år och lite till tills dess att jag vill åka. De är aktiva har skrivit en utvecklad och trevlig ansökan. De gillar outdoors, hockey, tennis, fotboll, simma och springa. Det verkar vara en trevlig familj tycker jag. Det enda tråkiga är väl att varken hockey, fotboll eller tennis eller egentligen simning är sporter som jag är genuint intresserad av även om jag tycker att idrottspsykologi-aspekten är intressant i alla sporter. Vi får helt enkelt vänta och se om de hör av sig och hur det känns då! ;)

From CC US Matching Team

Email från Boston! Nu är Matchningsteamet igång och letar efter min framtida värdfamilj, spänningen steg just en aning! Det som finns att göra just nu är att fixa till en onlineprofil samt en video där jag skall berätta lite om mig själv, min erfarenhet med barn, varför jag vill bli au pair och varför en familj skall välja mig. Jag får ta och börja starta så smått med det så fort som möjligt nu...

Nu blir det lite fredagsstäd i mitt rum, det är skönt att få ordning på sakerna så att man kan slappna av och njuta!

What doesn't kill you make you stronger

Idag har jag varit hos doktorn eftersom jag kände att det var dags för att ge körtelfebern en slutgiltig omgång. Jag fick undersökt körtlarna som var svullna i höstas, blodtrycket, hjärta, lungor och till sist avrundade vi med ett blodprov för att se hur blodvärdena var. Allt såg bra ut och jag kan officiellt säga att jag är frisk och återhämtad - det känns hur bra som helst! Nu kan jag verkligen köra hårt igen. Det enda som var lite mindre kul var att jag inte alls är 166,5 (eller 167 som jag brukar säga) lång, utan endast 165 kort! Haha, så det kan bli...

Nu vill jag bara fortsätta att äta bra saker, träna och bygga vidare på min alltmer hälsosamma och balanserade livsstil! Jag känner mig verkligen superglad!

Välkommen till programmet!

Omkring klockan sex ikväll fick jag ett telefonsamtal samt ett email från Cultural Care - jag är antagen till au pair programmet! Nu väntar jag på att få ett email också från kontoret i Boston samt ett välkomstpaket på posten som bland annat kommer att innehålla lösenordet till min onlinesida dit jag loggar in för att läsa om mina matchar, ladda upp min au pair video samt lägga upp en profil bestående av en profil-bild och kort motivering till varför jag vill bli au pair. För de som inte vet kan familjerna matchas mot en på tre sätt. Man kan antingen bli matchad av matchningsteamet eller så kan familjerna fastna för ens au pair video eller onlineprofil, eller vad man skall kalla det. Jag är inget proffs på hur saker och ting går till från och med nu så jag hoppas att jag har koll och beskriver det hela på ett åtminstonne något sånär träffsäkert sätt.

Det känns så himla bra att ha börjat blogga igen! Jag vet verkligen inte varför, men det känns så himla rätt och ger så mycket energi tillbaka.

Nu är det dags att sova, tänkte jag. Natti, natti! ;)

Dagens citat

På tal om vårblommorna som skjuter i höjden landet runt, här kommer dagens citat, nyproducerat, rykande hett, direkt från skolans värld: "Åh, titta jag vill också plocka vitsnippor".

Ett steg närmare godkännande

Jag fick just ett email från Laura på CC som har varit supergullig och hjälpt mig att bli klar med allting. Hon har läst igenom min ansökan och godkänt den idag. Det var kul att höra att hon tyckte den blev urgrym, speciellt med tanke på att man lätt blir lite självkritisk. Hoppas nu också att jag verkligen lyckats spegla vem jag är. Man vill ju inte råka utge sig för någon man inte är, då kommer man inte att trivas bra i sin framtida värdfamilj - ärlighet varar längst - och i au pair-världen är det extra tydligt hur bra det uttrycket verkligen stämmer…

Så nu är min ansökan en god bit på väg för ett slutgiltigt godkännande. Redan på fredag är det  förmodligen klart. Mycket spännande och mycket läskigt. Det var bara ett par veckor sedan jag bestämde mig för att ta upp mina au pair planer igen och snart är det redan dags för att prata med familjer. Det går undan här, vilket leder till mycket känslor i rörelse!

Det här är verkligen alldeles för spännande för att inte ge en chans! Fast jag känner att jag är rätt noggrann med att jag vill hamna hos en varm och glad familj och jag måste kunna fortsätta att vara hälsosam och aktiv för att bygga upp en fortsatt bra hälsa – även på längre sikt. Långsiktighet är superviktigt för mig. Annars är jag öppen för vilken stat som helst. Det som betyder mest för mig är att jag kan ha en bra, hållbar livsstil, att det är en trevlig stämning i familjen och att jag kommer att kunna skaffa kompisar.

Ja, det var nog allt för ikväll, nu är det dags att sova. Imorgon skall jag jobba hela dagen i skolan. Det skall bli skoj.

Logiskt

Att välja mellan skogspromenad i regnet och morotskaka var enkelt - skogspromenad så klart! Men vem säger att man inte kan ha sin bit av kakan och sedan äta den med? Nu blir det Top model avsnitt två från gårdagens dubbelavsnitt och morotskaka med mamma och Matilda! :D

Just det...

… jag kanske skulle ta och berätta lite om vad som händer just nu!? För tillfället jobbar jag lite som vikarie på skolan i närheten där jag bor och i sommar skall jag jobba på Landvetter flygplats som säkerhetskontrollant.
 Dessutom bestämde jag mig för några veckor sedan att ta upp mina au pair planer igen. Jag är alldeles för nyfiken på hur mitt liv kommer att utvecklas efter en sådan resa för att kunna låta bli! Senare i höst kan det med andra ord bära av till U.S.A om jag hittar en familj som det känns rätt i hjärtat att åka till.

 Det finns, som en del av er redan vet, tre stora organisationer om man vill åka till U.S.A. Och det är CC, SI och STS. Jag har valt att ansöka med CC och SI.

 Själva ansökningsprocessen kan ta lite olika lång tid, från några veckor till några månader. För mig tog det bara ett par veckor att bli klar med min ansökan hos CC eftersom jag har körkort sedan förra året och har jobbat med barn sedan slutet av 2010. Annars är det just körkortet och de 200 barntimmarna som man måste ha som brukar ta längst tid att samla ihop. I lördags var jag och min syster på ett informationsmöte där vi också gjorde våra personliga intervjuer. Och igår var jag helt klar och skickade in den! Så nu väntar jag bara på att CC skall få tag på alla mina referenser, godkänna min ansökan och anta mig till programmet! Ansökan hos SI är ännu inte klar, vi får helt enkelt se när jag hinner fixa i ordning det också…

 Det skall bli intressant att se vart livet leder, det är helt klart med skräckblandad förtjusning jag skriver det här...

Våren är här...

...liksom en förnyad lust att börja blogga och fotografera lite smått igen. Jag har försökt fräscha upp bloggen lite genom att byta design, färger och för smidighetens skull har jag också delat upp mina tidigare inlägg i kategorier. Detta underlättar ju läsandet både för mig som skribent och för någon eventuell läsare på vift ute på nätet. Först hade jag tänkt radera bland mina tidigare inlägg då det kändes som att det var tid för en nystart. Men vid närmare eftertanke är jag stolt och glad över allting jag varit med om tidigare. Det är en del av mitt förflutna och således också en del av vem jag är och av min framtid.

Sedan jag skrev senast, i julas, har det hänt en hel del. Jag har blivit helt frisk från körtelfebern, jobbat på skolan med alla små barn, sökt lite jobb, varit på intervjuer och bara landat i mitt nya jag. Tiden efter studenten har verkligen varit omvälvande, inget blev som jag hade tänkt mig. Men vilken tur att det blev som det blev! Jag har lärt mig allt jag önskade att jag skulle lära mig - men det har inte gått till på det viset som jag hade trott från början! Livet är så himla spännande, det gäller bara att inte ha en massa förväntningar utan vara öppen för alla lärdomar. Låser man sig fast vid hur man tror att saker skall vara missar man alldeles för mycket på vägen. Skönt att jag äntligen börjat slappna av och vara mer ödmjuk inför livet.