2010-12-30

Farväl, år 2010!

År 2010, vad ska man egentligen säga? Vilket år! Nu tänker jag sammanfatta året som gått i en underhållande sofistikerad självdistansierad stil! Fanfaaaaaar!!

Eh, ja. Det var så jag hade tänkt mig att avsluta mitt första bloggår i alla fall. Och det lät väldigt bra i mitt huvud, jag svär! Dessvärre är inte alltid goda idéer precis lika goda i verkligheten som i mitt huvud.  Inte alls. Det är ofta som ett blogginlägg tar form inne i huvudet och därinne låter det mesta roligt, men så fort datorn är påslagen och inlägget redo att påbörjas, så försvinner plötsligt all kreativitet. Mystiskt.

Eller, vänta nu, kan det vara så att det är Bertil och hans perfektionism som spökar nu igen?
Men om det är krig Bertil vill ha, så är det krig Bertil skall få. Jag är beredd att göra ett tappert försök att fullfölja min plan - allt för att gå segrande ut ur striden!

År 2010 var året då...

...Elvis för sista gången satte sin fot på kunskapsgymnasiet, i alla fall i syftet att försöka vara seriös.
...Galenskaperna fick ett nytt ansikte i och med att Bertil gjorde entré.
...Elvis i några månader, till omvärldens fasa, gick runt med kycklinggul kalufs.
...Elvis efter en hel sommar tillsammans med (häx)Ann och smådryga pappa Göran fick nog och bestämde sig för att ta sitt pick och pack och dra. Slutdestinationen blev Spaniens ödemark och VDC Stud. Där träffade hon Brita. De två små flickorna, Elvis och Brita tröttnade snart på delar av stallpersonalen som visade sig vara giftigare än alla Spaniens dödliga skönheter,ormar och skorpioner, tillsammans. "Bättre fly än illa fäkta" tänkte tjejerna och flydde efter 70 timmars strafftjänstgöring.
...Elvis åtminstone till ett avseende blev vuxen: hon lärde sig att dricka kaffe!
...Elvis insåg att hon har ett mönster att mucka gräl med folk - bara för att sedan inte be om ursäkt. Bra taktik.
...Elvis under sensommaren startade en blogg i hopp om att bli nobelpristagare i litteratur, numera (i skrivandets stund), nöjer hon sig med att slippa bli åtalad för olaga misshandel av både det svenska språket och det svenska folket.
...Elvis av en lyckoträff fick en ny vän på MSN. Tjejen visade sig vara elev på ett nunneinternat och Elvis som var mycket "Sex And The City"-inspirerad började genast att pervertisera den "stackars" tjejen. Gud har humor, det måste man väl ändå erkänna?
...Elvis slutligen förstod att det ändå inte var så dumt att liknas vid en knubbigt fettspäckad knubbsäl. Sumobrottare hade varit värre. trots allt.
...Elvis i ett vredesutbrott på trafikläraren slutligen utbrister "Kan han inte sluta tjöta om den där förbannade rytmen i trafiken någon gång, det är inte precis trummor jag skall lära mig att spela!"
...Elvis och Brita i juletid bestämde sig för att tigga om att få återvända till den spanska obygden för att återigen kunna rymma därifrån.
...Elvis avslutade sin summering av året med att ljuga i föregående mening.

Och eftersom år 2010 också var året då jag gick med i Facebook, har jag tagit mig friheten att sammanställa mina ljusaste ögonblick av det snart gågna året (visst har jag upplevt sådana ögonblick också):






Och nu återstår det bara att önska er alla ett riktigt gott nytt år!

2010-12-27

27:e december - en händelserik dag i Eskimå-land

På min strapats fann jag en ögontjänande rymdgris och dess bildskygga alienryttare

Idag var det dags för ännu en långpromenad, på typ 12000 steg. Jag har kommit fram till att jag är rätt duktig på att gå ut och gå. Fast jag precis lika duktig, om inte bättre, på att käka efteråt...

2010-12-26

Upptäcksfärd på Nordpolen...














Här kommer lite frostkantade bilder från mitt vinterwonderland, tagna under julhelgen. När man är ute och pulsar i snön, i den -14-gradiga vinterkylan, kan man inte annat än att förundras över att isbjörnarna inte har lyckats hitta hit ännu.

Nu skall jag och mina raggsockeklädda fötter ta med oss vår brist på vinterfilosofier och smyga iväg och dricka lite juligt te, hej på er!

2010-12-17

Vissheten om ovissheten - vän eller fiende?

Det har nu gått ett tag sedan sist - I know, my bad!

Man kan väl säga att jag har varit lite vilsen i ett tomrum lika ändlöst som universum. Och det enda jag kände till var vissheten om ovissheten. Till en början kämpade jag emot, vilket bara ledde till energislukande känslor av trötthet och förvirring. Dessa känslor var resultatet av vilka min oförmögenhet att förstå tomhetens sanna natur. Jag försökte finna en objektiv verklighet, oberoende av mina tolkningar. Slutligen förstod jag att denna objektiva verklighets flyktiga natur berodde på dess ickeexistens. Plötsligt var jag inte längre vilse. Den objektiva verkligheten existerar inte, världen är mina tankars skapelse. Jag kan själv välja vad min värld kännetecknas av. Jag är den enda ansvariga för hur min framtid kommer att utkristallisera sig. Framtiden ligger följdaktligen i mina egna händer.

När det kommer till vissheten om ovissheten är den inte längre min fiende, det är först när man tillåter sig att vara ett med tomrummet som kreativiteten kan börja gro. Till en början långsamt för att sedan  och slå ut i full blom. När sedan möjligheterna, till följd av kreativitetens födelse, börjar smyga sig fram ur tomrummets dunkla vrår, ja då gäller det att inte låta dem slinka igenom medvetandets ibland alltför stora maskor. Men även om en del möjligheter passerar obemärkta förbi och en del drömmar förblir just drömmar, så kan vi fortfarande sova gott om natten, förvissade om att allt som sker alltid har en mening.


En något frusen drömprins fångad på bild?