Det är svårt att inte förundras över alla motstridiga känslor vårens ankomst för med sig. Å ena sidan börjar jag återigen uppskatta allt jag har här hemma i Sverige. Men å andra sidan har ett stort behov av nya äventyr börjat ge sig till känna. Jag kan vad det innebär att bo i Sverige. Med mina föräldrar. I mitt rum. Att diska, laga mat, städa - eller snarare att smita från städningen och att få skäll-som-bör-ses-som-en-kärleksförklaring-om-man-tolkar-det-som-man-skall-vilket-man-skall-men-som-jag-självklart-inte-gör. Det är myspys att genomföra den vanliga lördagsmiddags-ceremonin med familjen varje vecka och alltid uppiggande att göra sig impopulär med sina polare genom att vägra festande i ett snyggt(?) försök att verka för cool för att vara super-cool.
Men förutsägbarheten (eller är det min brist på fantasi?) börjar få mig att tröttna. Jag vill ha omväxling, möjligheter samt utrymme att utvecklas till en vuxen självständig individ. Och att ta det steget är inget man tar för att man får lust till det. Inte riktigt så i alla fall. Man måste kasta sig ut i det okända och ompröva sina gamla självbilder. Jag söker personlig utveckling dag och natt. Därför har jag sedan december jobbat på att jag skall kunna resa bort. länge. Jag bestämt mig för att bli au pair. Först tänkte jag att U.S.A var det självklara valet. Det är ett stort land med mycket variation och mycket att upptäcka. Men plötsligt en dag kunde jag inte vifta bort tanken på att åka till Nya Zeeland istället.
Jag har all den barnerfarenhet man behöver ha, jag har skrivit ett personligt brev och verkligen undersökt vilken sorts livsstil jag är intresserad av att ha under mitt år utomlands. Nu inväntar jag bara körkortet sedan skall jag sätta planerna i verket! Det skall bli så spännande. I am super-excited...
Men förutsägbarheten (eller är det min brist på fantasi?) börjar få mig att tröttna. Jag vill ha omväxling, möjligheter samt utrymme att utvecklas till en vuxen självständig individ. Och att ta det steget är inget man tar för att man får lust till det. Inte riktigt så i alla fall. Man måste kasta sig ut i det okända och ompröva sina gamla självbilder. Jag söker personlig utveckling dag och natt. Därför har jag sedan december jobbat på att jag skall kunna resa bort. länge. Jag bestämt mig för att bli au pair. Först tänkte jag att U.S.A var det självklara valet. Det är ett stort land med mycket variation och mycket att upptäcka. Men plötsligt en dag kunde jag inte vifta bort tanken på att åka till Nya Zeeland istället.
Jag har all den barnerfarenhet man behöver ha, jag har skrivit ett personligt brev och verkligen undersökt vilken sorts livsstil jag är intresserad av att ha under mitt år utomlands. Nu inväntar jag bara körkortet sedan skall jag sätta planerna i verket! Det skall bli så spännande. I am super-excited...
