Från hjärtat

Alla har rätt att älska och förverkliga sig själva och med den rätten kommer också skyldigheten att ta vara på sina egna möjligheter men också att ge andra människor samma respekt och chans att uttrycka sina jags sanna nyanser, former och storhet utan begränsningar.

Nya livsvanor

I lördags bestämde jag mig för att i 14 dagar endast äta soppa och råris/fullkornsris. Fråga mig inte varför. Det kändes bara rätt att bli lite mer hälsosam och se hur man känner sig efter det. Förmodligen mår jag jättebra om fjorton dagar. Men hur skall man överleva fram tills dess? Lagom kul när min familj och mina grannar satt och åt tårta. Jag fick hålla till godo med mitt ris och min morotssoppa. hm. ;)

1 application finished - only one left to go!

Är inte helt säker på att min rubrik till detta inlägg är totalt korrekt. Ibland har man bara en känsla av att man kan säga på ett visst sätt. Ibland stämmer det och ibland är man ute och cyklar. Men det är ju en av anledningarna till att jag vill åka i väg ett år - jag vill förbättra min engelska.

Igår gick jag igenom min ansökan som skall till CC, snart är det dags att skicka in den. Allt är klart och jag är nöjd med mitt personliga brev, det känns som det speglar vem jag är och hur jag tänker och ser på livet. Snart skall jag skicka in den. Snart. Måste säga att det känns pirrigt. Det var väldigt spänt att fylla i att jag nu har körkort och det fick mig att inse att snart, snart börjar mina planer faktiskt bli verklighet. Förut, innan jag fick körkortet, kändes det inte som verklighet. Men nu kommer verkligheten krypande, precis som nervositeten. Skall nog skicka in den ikväll och sedan är det bara att vänta på att bli godkänd av CC.

Håller också på att ansöker till Nya Zeeland med SI. Personliga brevet är ju klart sedan innan, sedan skall jag bara fixa med referenser och några andra papper. Sedan blir det intervju och efter godkännandet är det bara att vänta och se vilken familj från vilket land som känns rätt. Spännande...

Nu är det dags för en liten skogspromenad, man tänker så bra då. Jätteskönt.
Bye Bye!

Frihet

Igår fick mars bästa möjliga avslut - jag klarade uppkörningen! Jag är nu fri att köra bil när jag själv vill, med musiken på högsta volym. (Detta är inget aprilskämt). Det känns extra bra med tanke på att jag klarade en uppkörning i Göteborg, inte ute i vildmarken. Jag kan knappt tro det. Varje gång telefonen ringer så tror jag att det är trafikverket som ringer för att återkalla sitt beslut! haha. Sjukt.

Det känns helt otroligt att vara fri att göra vad man vill. Och nu kan jag äntligen lämna in min ansökan för att bli au pair. Tror att jag tänker söka både till U.S.A och Nya Zeeland och så väljer jag den familj som jag tror att jag har bäst förutsättningar att trivas i. Fast först hoppas jag på att få sommarjobba lite under juli och augusti, för erfarenhetens och pengarnas skull. Det vore kul att få testa på något annat än vikarielivet,även om jag tack vare de senaste fyra månaderna har lärt mig och utvecklats otroligt mycket.

Jag har roat mig med att läsa lite au pair-bloggar under de senaste veckorna. De flesta bloggarna följer ett mönster av upp- och nedgångar där rosenröda ögonblick blandas med grå hemlängtan. Folk växer, förändras och inser och lär sig av sina tidigare tillkortakommanden. Trots cliché-varningen finns det något som berör mig när jag läser om dessa tjejers utveckling. Och är det inte så att de flesta insikter man får om sig själv och sin omvärld ofta för utomstående får en clichéartad klang när man försöker översätta dem till ord? Hur som helst kan jag knappt vänta tills det är min tur att ge mig av mot mitt nästa stora äventyr - cliché eller inte...