Nu var det ett tag sedan jag skrev, det kräver tyvärr lite för mycket hjärnaktivitet från min icke så matte-snille-hjärna för att jag skall vilja räkna ut exakt hur många dagar sedan det var jag skrev här senast. Men det krävs inget geni för att inse att det här är det allra första inlägget i bloggen här i USA.
Det har hänt både allt och inget kan man säga. Jag anlände från Au pair skolan i New York till Vermont den 14:e september, det gick ett par veckor innan jag insåg att det enda rätta var att byta familj. Anledningen till att jag inte skrivit så mycket är nog helt enkelt att det varit rätt kämpigt, fast på ett väldigt utvecklande sätt.
Jag var övertygad om att jag skulle åka hem, men ödet ville annorlunda. Så istället för att flyga hem hamnade jag på bussen mot Boston förra lördagen. Jag såg Vermonts gråa berg och dalar fara förbi, New Hamshires något färggladare höstträd och planare landskap och slutligen så anlände jag till Boston i Massachusetts. Där välkomnades jag av min nya värdfamilj.
Med andra ord fortsätter äventyret här utanför Boston, vilket känns väldigt spännande. Jag har varit här en vecka nu och det har varit intensivt i början av veckan drog stormen Sandy in över Östkusten och resten av veckan har jag spenderat genom att komma in i alla nya rutiner i familjen. Lära mig hur jag skall köra tjejerna till dagis och till skolan. Jag är glad att jag kört så mycket bil uppe i Vermont innan och lärt mig hur jag skall göra med en automatväxlad bil för trafiken här är mycket mer aggressiv än vad jag är van vid. Man får vara väldigt vaken, en del menar att invånarna i Massachussetts kör sämst i hela U.S.A och därför kallas de tydligen för Mass-holes (skulle tro att stavningen är som sådan). Jag kan ju intyga om att det gäller att vara på tårna i trafiken för här kan det smälla om man inte använder både hjärna, ögon och sitt sjätte sinne när man är ute och åker.
Jag gissar på att ni alla, eventuella läsare är nyfikna på hur den nya familjen ser ut. Jag kan upplysa er om att det är en svensk familj med två döttrar, en som är 11 år och en som är 4 år och 8 månader. Tjejerna är verkligen supersöta och väluppfostrade och föräldrarna är trevliga, delar min syn på barnuppfostran och det blir en hel del skratt och skämt.
Sammanfattningsvis kan man säga att det varit ett par väldigt lärorika och händelserika veckor här i U.S.A och nu ser jag fram emot att komma in i rutinerna här och fortsätta utforska landet och träffa nya intressanta människor. :)
Jag skall försöka skriva lite oftare i fortsättningen och även publicera lite fler bilder! ;)
Det har hänt både allt och inget kan man säga. Jag anlände från Au pair skolan i New York till Vermont den 14:e september, det gick ett par veckor innan jag insåg att det enda rätta var att byta familj. Anledningen till att jag inte skrivit så mycket är nog helt enkelt att det varit rätt kämpigt, fast på ett väldigt utvecklande sätt.
Jag var övertygad om att jag skulle åka hem, men ödet ville annorlunda. Så istället för att flyga hem hamnade jag på bussen mot Boston förra lördagen. Jag såg Vermonts gråa berg och dalar fara förbi, New Hamshires något färggladare höstträd och planare landskap och slutligen så anlände jag till Boston i Massachusetts. Där välkomnades jag av min nya värdfamilj.
Med andra ord fortsätter äventyret här utanför Boston, vilket känns väldigt spännande. Jag har varit här en vecka nu och det har varit intensivt i början av veckan drog stormen Sandy in över Östkusten och resten av veckan har jag spenderat genom att komma in i alla nya rutiner i familjen. Lära mig hur jag skall köra tjejerna till dagis och till skolan. Jag är glad att jag kört så mycket bil uppe i Vermont innan och lärt mig hur jag skall göra med en automatväxlad bil för trafiken här är mycket mer aggressiv än vad jag är van vid. Man får vara väldigt vaken, en del menar att invånarna i Massachussetts kör sämst i hela U.S.A och därför kallas de tydligen för Mass-holes (skulle tro att stavningen är som sådan). Jag kan ju intyga om att det gäller att vara på tårna i trafiken för här kan det smälla om man inte använder både hjärna, ögon och sitt sjätte sinne när man är ute och åker.
Jag gissar på att ni alla, eventuella läsare är nyfikna på hur den nya familjen ser ut. Jag kan upplysa er om att det är en svensk familj med två döttrar, en som är 11 år och en som är 4 år och 8 månader. Tjejerna är verkligen supersöta och väluppfostrade och föräldrarna är trevliga, delar min syn på barnuppfostran och det blir en hel del skratt och skämt.
Sammanfattningsvis kan man säga att det varit ett par väldigt lärorika och händelserika veckor här i U.S.A och nu ser jag fram emot att komma in i rutinerna här och fortsätta utforska landet och träffa nya intressanta människor. :)
Jag skall försöka skriva lite oftare i fortsättningen och även publicera lite fler bilder! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar