Idag var jag på gymmet för första gången sedan min förkylning, jag hade ett litet möte med min PT och nästa vecka är det dags igen, då skall vi lägga upp ett litet träningsprogram till mig och så får vi se om jag kan hålla mig till det sedan. Vi får se helt enkelt. ;)
På vägen hem svängde jag in i en butik och köpte tulpaner (sådana som där varje kronblad är lite röd-rosa för att sedan stegvis ljusna till gult utåt kanterna - sådana jag gillar att köpa till min kära mamma) och små söta cupcakes till min värdfamilj. Det får bli en liten thanksgiving-present till dem även om de är svenska och kanske inte tar det på lika blodigt allvar som en amerikansk familj förmodligen skulle göra. Men om jag uppfattat det hela rätt är thanksgiving en bra högtid att visa sin tacksamhet på. Och det finns många, många saker jag är glad över här i Massachusetts. Klart jag har lite dalar och toppar när det gäller hemlängtan. Speciellt på morgonen när jag är trött och helst skulle vilja sova lite, kan det kännas lite småtungt ibland. Men jag känner absolut inte att jag skulle vilja åka hem, det är en jättetrevlig familj, barnen är goa och det är en väldigt berikande erfarenhet som gör att man verkligen får utmana sig själv varje dag på något plan. Det är härligt att bara på ett par månader kunna titta tillbaka och inse hur mycket man faktiskt har vuxit upp.
Jag köpte också en liten julklapp till min syster (mamma och pappa får också testa, glöm inte det Matilda) som jag skall skicka iväg snarast och förhoppningsvis anländer det ett litet paket lagom till jul! :)
Nu är det dags att spana in trafiken på internet (man kan tydligen göra det på google-maps - det lärde jag mig igår) och se om det är möjligt för oss att slå oss fram till simträningen på vägarna...
På vägen hem svängde jag in i en butik och köpte tulpaner (sådana som där varje kronblad är lite röd-rosa för att sedan stegvis ljusna till gult utåt kanterna - sådana jag gillar att köpa till min kära mamma) och små söta cupcakes till min värdfamilj. Det får bli en liten thanksgiving-present till dem även om de är svenska och kanske inte tar det på lika blodigt allvar som en amerikansk familj förmodligen skulle göra. Men om jag uppfattat det hela rätt är thanksgiving en bra högtid att visa sin tacksamhet på. Och det finns många, många saker jag är glad över här i Massachusetts. Klart jag har lite dalar och toppar när det gäller hemlängtan. Speciellt på morgonen när jag är trött och helst skulle vilja sova lite, kan det kännas lite småtungt ibland. Men jag känner absolut inte att jag skulle vilja åka hem, det är en jättetrevlig familj, barnen är goa och det är en väldigt berikande erfarenhet som gör att man verkligen får utmana sig själv varje dag på något plan. Det är härligt att bara på ett par månader kunna titta tillbaka och inse hur mycket man faktiskt har vuxit upp.
Jag köpte också en liten julklapp till min syster (mamma och pappa får också testa, glöm inte det Matilda) som jag skall skicka iväg snarast och förhoppningsvis anländer det ett litet paket lagom till jul! :)
Nu är det dags att spana in trafiken på internet (man kan tydligen göra det på google-maps - det lärde jag mig igår) och se om det är möjligt för oss att slå oss fram till simträningen på vägarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar