Nu har jag varit i Nya Zeeland i hela tolv timmar.
Resan dit gick väldigt bra, jag hittade utan problem på Heathrow (åkte till och med buss mellan terminalerna själv) och väl på plats på planet till Hong kong fick jag en kompis från Schweiz som skulle till Queenstown och studera engelska i fem månader. Hon var jättegullig och vi höll ihop under resten av resan. Senare på flyget till Hong kong fick vi sällskap av en dam som jobbade för Air New Zealand som pratade mycket gott både om Auckland, Whangaparaoa och Queenstown. Senare visade det sig att framför oss satt en tjej som bodde i just Whangaparaoa - något som ledde till slutsatsen att världen ibland är väldigt liten både hos mig och mina värdföräldrar.
Vi hade också extremt tur med vädret under hela tiden. I London var det strålande solsken och 26 grader varmt. Och i Hong Kong lyckades vi missa en tyfon med ett dygn, vi drabbades bara av en liten försening på ett par minuter. Det som var lite synd var att vi inte kunde besöka Hong Kong, det skall tydligen vara fantastiskt där. Däremot slog den extremt höga luftfuktigheten emot oss - även inne på flygplatsen. När man tittade ut mot staden såg man en massa höga berg i bakgrunden, tyvärr tog jag inga kort eftersom jag helst inte ville bli anklagad för att vara spion eller något sådant, man vet ju aldrig.
Resten av resan, från Hong kong till Auckland, gick ganska fort även om jag inte fick sovit mer än två timmar den natten. Det var bara när vi passerade ekvatorn som det blev lite guppigt en stund, men förutom det hade vi vindgudarna på vår sida. Dessutom hade vi teknikgudarna på vår sida också - det fanns tv-skärmar på alla stolar, så det var svårt att ha riktigt tråkigt på planet. Jag rekommenderar dock ingen att se den senaste Pirates of the Caribbean - Jack Sparrow var inte charmigt klantig utan bara irriterande. Och inte snygg alls. Om det beror på att jag nu vet om att han har bedragit sin fru (jag som såg upp till honom) eller på att filmen faktiskt var kass det vet jag faktiskt inte. Det är inte värt att filosofera kring det heller.
Väl framme gick säkerthetskontrollerna, som jag hade nojat mig över, jättebra. Jag fick bara en halv hjärtattack när tullens knarkhund tyckte att mitt öppna fack till handbagaget var intressant. Fast han var nog bara hungrig eller något, skäll av sin förare fick han också - stackaren. Vid det här laget, när jag och min Schweiziska kompis hämtade våra väskor, fick vi säga hejdå till varandra. Men jag hoppas att vi kommer att hålla kontakten, det vore roligt att se hur det går för henne.
Precis innan jag hittade min familj, vilket var enkelt - dem hade gjort jättefina skyltar, stod det två tjejer i min ålder och hälsade oss resenärer välkomna och delade ut små burkar av Coca Coola - det var ett bra första intryck av det beryktade gästvänliga Nya Zeeland.
Sedan åkte vi bil en timme. Först från flygplatsen, som ligger tjugo minuter utanför Auckland , in mot staden och sedan vidare till Whangaparaoa. Här finns en massa träd som är gröna året om och det var fint. Fast det skall tydligen vara ännu finare när solen skiner, vilket den inte gjorde igår. Tydligen har vädret varit fint en vecka, men nu har det mulnat på och vindarna kan vara rätt kalla. Sedan tittade vi lite på ett småkrypsliv, åt en middag bestående av potatis och Australiensiskt lamm bland annat och till efterrätt fick vi en glasstårta, som jag fick välja ut i affären. Tyvärr glömde jag att ta kort på den, men den var jättefin sina frusna hallon och jordgubbar. När barnen gått och lagt sig tog jag en dusch och sedan hoppade jag också i säng tillsammans med min nya kompis - the jetlag - oj, nu blev det perverst trots att jag inte menade det. Kanske blir det bra med ett år utan Sex and the city? Hur som helst, snurrade hela rummet runt och jag trodde att jag blivit sjuk - men imorse förklarade mina v-föräldrar att det är fullt normalt.
Nu sitter jag här i mitt rum och äter frukost och betraktar min spegelbild, osminkad med toffsen på sned och en ytterst klädsamm förkylningsfinne precis bredvid näsan. Nu är det nog dags att byta om från nattlinnet och börja packa upp innan familjen kommer hem igen. Dem är och handlar och efter det tror jag att vi skall gå till stranden en stund. Jag hoppas verkligen att jetlaggen försvinner snart, igår glömde jag äta på tolv timmar eftersom jag kände mig mätt på grund av illamående.
Bilder kommer senare, jag har inte riktigt haft tid att fotografera.
Ciao, Ciao! ;)
Resan dit gick väldigt bra, jag hittade utan problem på Heathrow (åkte till och med buss mellan terminalerna själv) och väl på plats på planet till Hong kong fick jag en kompis från Schweiz som skulle till Queenstown och studera engelska i fem månader. Hon var jättegullig och vi höll ihop under resten av resan. Senare på flyget till Hong kong fick vi sällskap av en dam som jobbade för Air New Zealand som pratade mycket gott både om Auckland, Whangaparaoa och Queenstown. Senare visade det sig att framför oss satt en tjej som bodde i just Whangaparaoa - något som ledde till slutsatsen att världen ibland är väldigt liten både hos mig och mina värdföräldrar.
Vi hade också extremt tur med vädret under hela tiden. I London var det strålande solsken och 26 grader varmt. Och i Hong Kong lyckades vi missa en tyfon med ett dygn, vi drabbades bara av en liten försening på ett par minuter. Det som var lite synd var att vi inte kunde besöka Hong Kong, det skall tydligen vara fantastiskt där. Däremot slog den extremt höga luftfuktigheten emot oss - även inne på flygplatsen. När man tittade ut mot staden såg man en massa höga berg i bakgrunden, tyvärr tog jag inga kort eftersom jag helst inte ville bli anklagad för att vara spion eller något sådant, man vet ju aldrig.
Resten av resan, från Hong kong till Auckland, gick ganska fort även om jag inte fick sovit mer än två timmar den natten. Det var bara när vi passerade ekvatorn som det blev lite guppigt en stund, men förutom det hade vi vindgudarna på vår sida. Dessutom hade vi teknikgudarna på vår sida också - det fanns tv-skärmar på alla stolar, så det var svårt att ha riktigt tråkigt på planet. Jag rekommenderar dock ingen att se den senaste Pirates of the Caribbean - Jack Sparrow var inte charmigt klantig utan bara irriterande. Och inte snygg alls. Om det beror på att jag nu vet om att han har bedragit sin fru (jag som såg upp till honom) eller på att filmen faktiskt var kass det vet jag faktiskt inte. Det är inte värt att filosofera kring det heller.
Väl framme gick säkerthetskontrollerna, som jag hade nojat mig över, jättebra. Jag fick bara en halv hjärtattack när tullens knarkhund tyckte att mitt öppna fack till handbagaget var intressant. Fast han var nog bara hungrig eller något, skäll av sin förare fick han också - stackaren. Vid det här laget, när jag och min Schweiziska kompis hämtade våra väskor, fick vi säga hejdå till varandra. Men jag hoppas att vi kommer att hålla kontakten, det vore roligt att se hur det går för henne.
Precis innan jag hittade min familj, vilket var enkelt - dem hade gjort jättefina skyltar, stod det två tjejer i min ålder och hälsade oss resenärer välkomna och delade ut små burkar av Coca Coola - det var ett bra första intryck av det beryktade gästvänliga Nya Zeeland.
Sedan åkte vi bil en timme. Först från flygplatsen, som ligger tjugo minuter utanför Auckland , in mot staden och sedan vidare till Whangaparaoa. Här finns en massa träd som är gröna året om och det var fint. Fast det skall tydligen vara ännu finare när solen skiner, vilket den inte gjorde igår. Tydligen har vädret varit fint en vecka, men nu har det mulnat på och vindarna kan vara rätt kalla. Sedan tittade vi lite på ett småkrypsliv, åt en middag bestående av potatis och Australiensiskt lamm bland annat och till efterrätt fick vi en glasstårta, som jag fick välja ut i affären. Tyvärr glömde jag att ta kort på den, men den var jättefin sina frusna hallon och jordgubbar. När barnen gått och lagt sig tog jag en dusch och sedan hoppade jag också i säng tillsammans med min nya kompis - the jetlag - oj, nu blev det perverst trots att jag inte menade det. Kanske blir det bra med ett år utan Sex and the city? Hur som helst, snurrade hela rummet runt och jag trodde att jag blivit sjuk - men imorse förklarade mina v-föräldrar att det är fullt normalt.
Nu sitter jag här i mitt rum och äter frukost och betraktar min spegelbild, osminkad med toffsen på sned och en ytterst klädsamm förkylningsfinne precis bredvid näsan. Nu är det nog dags att byta om från nattlinnet och börja packa upp innan familjen kommer hem igen. Dem är och handlar och efter det tror jag att vi skall gå till stranden en stund. Jag hoppas verkligen att jetlaggen försvinner snart, igår glömde jag äta på tolv timmar eftersom jag kände mig mätt på grund av illamående.
Bilder kommer senare, jag har inte riktigt haft tid att fotografera.
Ciao, Ciao! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar