Igår morse när jag vaknade upp möttes jag av en hemsk syn i spegeln. Mitt ansikte var svullet och täckt av flammiga partier av tätt sittande brännande röda prickar. Snart upptäckte jag också att prickarna även hade erövrat min nacke, hals, bröstkorg, mage, rygg och mina ben...
På något vis, blev jag trots min ynklighet, lite lugnad av att min värdpappa började skratta åt mig och att barnen började påpeka hur konstig jag såg ut denna morgon (minstingen kände inte igen mig och tittade väldigt underligt på mig) - för jag tänkte att inte skrattar man väl ut någon som är döende!?
Det hela slutade med ett besök hos doktorn. Jag hade turen att få besöka den snälla doktorn som kramade mig sist. Han var återigen supersnäll och visade en massa medlidande. Han förklarade att om man har körtelfeber och samtidigt äter den medicinen som han ordinerade mig förra gången vi sågs så kan man få den här typen av röda fläckar. Därmed fick jag min diagnos: Körtelfeber. Faktum är att redan förra gången när han presenterade det faktum att jag kanske hade körtelfeber så misstänkte jag att det var så. Det bara kändes så.
Så nu vet jag varför jag har mått och mår så fruktansvärt dåligt. Nu väntar jag bara på att få komma hem och bli frisk igen. Och visst har min stolthet blivit sårad, det skall jag inte undanhålla. Jag har aldrig gett upp något som varit svårt förut - oavsett hur jobbigt och tungt det varit. Men nu känns det i hela mig att jag inte kan kämpa mig igenom det här, hur mycket jag än vill. Jag har längtat efter det här ett år och förlorat en massa pengar och nu också min "stolthet" över att aldrig ge upp saker. Men jag mår verkligen dåligt och känner att det inte finns någon som helst återvändo.
I framtiden får jag väl helt enkelt bygga min stolthet kring att jag lär mig att accepterar livet som det är samt att jag förhoppningsvis blivit expert på att lyssna till vad hjärta och kropp säger mig.
Fågeln på bilden ovan är en "Tui-bird", en Nya Zeeländsk fågel som sjunger väldigt fint på sitt lite klock-aktiga vis. För övrigt känns den som min Soulmate i och med att det ser ut som att den har angripna vita halsmandlar på utsidan av halsens fjäderdräkt...
På något vis, blev jag trots min ynklighet, lite lugnad av att min värdpappa började skratta åt mig och att barnen började påpeka hur konstig jag såg ut denna morgon (minstingen kände inte igen mig och tittade väldigt underligt på mig) - för jag tänkte att inte skrattar man väl ut någon som är döende!?
Det hela slutade med ett besök hos doktorn. Jag hade turen att få besöka den snälla doktorn som kramade mig sist. Han var återigen supersnäll och visade en massa medlidande. Han förklarade att om man har körtelfeber och samtidigt äter den medicinen som han ordinerade mig förra gången vi sågs så kan man få den här typen av röda fläckar. Därmed fick jag min diagnos: Körtelfeber. Faktum är att redan förra gången när han presenterade det faktum att jag kanske hade körtelfeber så misstänkte jag att det var så. Det bara kändes så.
Så nu vet jag varför jag har mått och mår så fruktansvärt dåligt. Nu väntar jag bara på att få komma hem och bli frisk igen. Och visst har min stolthet blivit sårad, det skall jag inte undanhålla. Jag har aldrig gett upp något som varit svårt förut - oavsett hur jobbigt och tungt det varit. Men nu känns det i hela mig att jag inte kan kämpa mig igenom det här, hur mycket jag än vill. Jag har längtat efter det här ett år och förlorat en massa pengar och nu också min "stolthet" över att aldrig ge upp saker. Men jag mår verkligen dåligt och känner att det inte finns någon som helst återvändo.
I framtiden får jag väl helt enkelt bygga min stolthet kring att jag lär mig att accepterar livet som det är samt att jag förhoppningsvis blivit expert på att lyssna till vad hjärta och kropp säger mig.
Fågeln på bilden ovan är en "Tui-bird", en Nya Zeeländsk fågel som sjunger väldigt fint på sitt lite klock-aktiga vis. För övrigt känns den som min Soulmate i och med att det ser ut som att den har angripna vita halsmandlar på utsidan av halsens fjäderdräkt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar