Jag har precis varit ute och testat mitt nya macro-objektiv. Det märks att bilderna i framtiden kommer att bli jättefina. Fast än så länge får jag nöja mig med att konstatera att pengar må kunna köpa en lycka (i form av ett nytt objektiv) för en stund, men kunskapen att kunna ta bra bilder - det köper man inte för pengar, haha. Men jag är lika glad ändå. Jag ser verkligen fram emot att träna nu när förutsättningarna för bra fotografier finns.
Imorse blev jag jätteglad när jag hittade ett litet email från min värdmamma i inkorgen. Hon berättade att de ser fram emot min ankomst och att barnen är i full färd med att rita skyltar som de skall hålla upp på flygplatsen. Hon berättade också att de ägnade gårdagen åt att fixa i ordning mitt rum och att de vill att jag skall känna mig hemma och som en riktig familjemedlem. Det var väldigt fint skrivet och jag blev verkligen jätteglad.
Solen skiner och allting känns toppenbra, helt enkelt. Om en stund plaskar jag ned till busshållplatsen för att möta Karro. Och innan dess skall jag börja packa lite och fixa det sista. Det känns litegrand som när man skulle göra det sista på en uppsats i skolan, jag blir lite nervös att jag glömt någon viktig detalj som gör att slutresultatet faller platt. Det tar helt enkelt lite emot att färdigställa. Fast jag vet att det, precis som när man skrev uppsats, kommer att infinna sig en lättnadens känsla då allting är färdigpackat. Då kan jag slappna av litegrand och berömma mig själv, ordentligt.
Ciao, Ciao! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar