Juletid

Julen blev fin trots bortflugna päron och syster. Att jag saknade dem lite skulle jag aldrig erkänna - inte så att de hör det i alla fall... ;) 

Karro och hennes familj fick mig verkligen att känna mig som hemma, jag fick till och med julklappar - både under granen och i julsockan (som katten Molly förövrigt försökte råna mig på i skydd av nattens mörker - men tack vare Karros heroiska nattliga livvaktande av min socka fick sagan sitt lyckliga slut på julaftonsmorgonen...).

Synd bara att jag slängde tillbaka mandeln i grötkastrullen igen - jag trodde att den var en oaptitlig fettklum eller bränd grötklump. Sjutton också, nu blir man kanske aldrig gift? Där ser man, kräsenhet med maten kan faktiskt påverka ens chanser till äktenskap... Fast den risken får vi väl alla leva med, vid närmare eftertanke...?

Strumpantastaren och inbrottstjuven Molly

Förlåt, Karro, men jag tycker att du är fin...