Julefrid?

Julen kommer allt närmare, snarare med dunder och brak, än tassande på tå (som tomtarna i julsångerna alltid gör). Jag vet inte om det jag upplever nu kan få lov att benämnas julefrid, men en sak är då säker; lugnt och skönt i huset kommer det från och med imorgon att bli. Då flyger mor och far min till Nya Zeeland - "Land of the Long White Cloud" . Hoppas bara att det där långa vita molnet inte planerar att ödelägga solsemestern för dem (fast å andra sidan sparar de ju in på solkrämen då - det finns inget ont som det inte kommer något gott ur)...

Vad Matilda beträffar skulle jag tro att hon just nu sitter på något skumpigt litet inrikesflyg, inträngd i ett hörn i gott sällskap av en flock getter och någon enstaka gnu, på väg mot den Kenyanska kuststaden Mombasa.

Själv skall jag bara lyckas övertyga grannen och hennes son om att det är jättekul att ta hand om min systers julegrisar åt mig och sedan sticker jag iväg på en liten julweekend med Karro och familj, det blir trevligt värre!

Nu hoppas jag att ni alla får en superfin Jul med en massa fina klappar  - och inte bara en sådan klapp man får på käften. Fast någonting säger mig att om man får en klapp av den sorten så har man oftast förtjänat den. Hur som helst, låt oss hoppas att det blir många klappar av rätt sort - annars får man helt enkelt trösta sig med att man får en ny chans att äta sin spenat under hela nästa år!

 Massor av God-jul-kramar till er alla!

Jag försöker övertala mitt envisa jag att perfektion är ointressant, och den här bilden är utan tvekan minst sagt intressant...

"When running no longer is an option, there has to be another way" - Elvis