Här i Nya Zeeland är det redan fredag. Tänk att jag nu alltid är ett steg före alla er andra - ganska fantastiskt med tanke på att det, tack vare att jag gillar eftertänksamhet, brukar vara precis tvärtom , haha. Något annat som är rätt fantastiskt är att jag fortfarande lever med tanke på influensan jag drog på mig i tisdags. Jag har legat i min säng sedan dess.
Det har varit ett par riktigt tuffa dagar. Jag har känt mig väldigt sjuk, väldigt ynklig och väldigt liten - ni vet hur det är att ha influensa. Man vill ligga i sin egen säng i sitt eget hus, prata sitt eget språk och vara omgiven av mäniskor man känner väl. Man förstorar upp saker och tänker oklart. Bland annat har jag haft ångest över att växa upp och lidit av en hemsk hemlängtan, för första gången sedan jag kom hit.
Igår på kvällen kände jag mig tillräckligt "pigg" för att gå upp och äta lite middag och duscha. Sedan blev allt lite dramatiskt eftersom min Vp fick köra min Vm till sjukhuset då värkarna satte igång, vilket är åtminstonne 4 veckor för tidigt. Tur att jag då redan hade hunnit prata ut om vad som händer om hon hamnar på sjukhus och att han redan hade försäkrat mig om att jag inte skall bära hela ansvaret för att familjeföretaget skall gå runt - annars hade jag blivit verkligt panikslagen. Det verkar också som att barnens mormor, som är lärare i Rotorua, skall spendera skollovet (de kommande två veckorna) här, vilket betyder att jag får lite mer tid att komma in i allt på ett lugnt sätt. Fast först skall jag bli frisk. Men jag tror nog att jag är på rätt väg. Igår frågade de mig om jag ville åka till doktorn och jag sa att det inte var nödvändigt. Jag mådde dåligt men ville inte att någon skulle komma i närheten av mig i mitt osnygga, osminkade, svettiga tillstånd. Låter man fåfängan tänka är man inte dödssjuk. Fast nu när jag fick duschat igår känns det bara bra att doktorn kommer att besöka mig idag, utifall att jag behöver lite av Karlsson på takets medicin.
Det som varit trevligt de senaste dagarna är alla fina email jag fått (ingen nämnd ingen glömd) och skype-samtalen med mamma (testa att ha mikrofonen vid munnen och inte uppe på huvudet nästa gång, haha :P ), pappa, syster, Tove och Carro. Dessutom har jag emailat lite med en tysk Au pair som bor på samma gata som jag. Så förhoppningsvis kan vi träffas snart och utforska omgivningarna lite. Och då skall jag ta kort och dela med mig till er!
Sedan kan jag rapportera att glassen här i Nya Zeeland är riktigt god. Jag ligger här i sängen och äter lite glass, det är bra för halsen har jag hört sägas.
För övrigt är det svårt att sluta skriva, för det är så mycket som rör sig i mitt huvud. Men det får vi spara till ett annat inlägg någon annan gång av två anledningar. Dels för att det här inlägget håller på att bli en roman och dels för att jag nu behöver vila lite till.
Kram på er! :)
Det har varit ett par riktigt tuffa dagar. Jag har känt mig väldigt sjuk, väldigt ynklig och väldigt liten - ni vet hur det är att ha influensa. Man vill ligga i sin egen säng i sitt eget hus, prata sitt eget språk och vara omgiven av mäniskor man känner väl. Man förstorar upp saker och tänker oklart. Bland annat har jag haft ångest över att växa upp och lidit av en hemsk hemlängtan, för första gången sedan jag kom hit.
Igår på kvällen kände jag mig tillräckligt "pigg" för att gå upp och äta lite middag och duscha. Sedan blev allt lite dramatiskt eftersom min Vp fick köra min Vm till sjukhuset då värkarna satte igång, vilket är åtminstonne 4 veckor för tidigt. Tur att jag då redan hade hunnit prata ut om vad som händer om hon hamnar på sjukhus och att han redan hade försäkrat mig om att jag inte skall bära hela ansvaret för att familjeföretaget skall gå runt - annars hade jag blivit verkligt panikslagen. Det verkar också som att barnens mormor, som är lärare i Rotorua, skall spendera skollovet (de kommande två veckorna) här, vilket betyder att jag får lite mer tid att komma in i allt på ett lugnt sätt. Fast först skall jag bli frisk. Men jag tror nog att jag är på rätt väg. Igår frågade de mig om jag ville åka till doktorn och jag sa att det inte var nödvändigt. Jag mådde dåligt men ville inte att någon skulle komma i närheten av mig i mitt osnygga, osminkade, svettiga tillstånd. Låter man fåfängan tänka är man inte dödssjuk. Fast nu när jag fick duschat igår känns det bara bra att doktorn kommer att besöka mig idag, utifall att jag behöver lite av Karlsson på takets medicin.
Det som varit trevligt de senaste dagarna är alla fina email jag fått (ingen nämnd ingen glömd) och skype-samtalen med mamma (testa att ha mikrofonen vid munnen och inte uppe på huvudet nästa gång, haha :P ), pappa, syster, Tove och Carro. Dessutom har jag emailat lite med en tysk Au pair som bor på samma gata som jag. Så förhoppningsvis kan vi träffas snart och utforska omgivningarna lite. Och då skall jag ta kort och dela med mig till er!
Sedan kan jag rapportera att glassen här i Nya Zeeland är riktigt god. Jag ligger här i sängen och äter lite glass, det är bra för halsen har jag hört sägas.
För övrigt är det svårt att sluta skriva, för det är så mycket som rör sig i mitt huvud. Men det får vi spara till ett annat inlägg någon annan gång av två anledningar. Dels för att det här inlägget håller på att bli en roman och dels för att jag nu behöver vila lite till.
Kram på er! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar