Här händer inte mycket nytt. Det har regnat en hel del och jag försöker mest landa i verkligheten. Om 11 dagar bär det av; behöver jag tillägga att nervositeten börjar smyga sig på? Men samtidigt känner jag att jag aldrig varit så stark i mig själv som jag är nu. Jag vill verkligen iväg, trots att jag vet att mycket kommer att bli kämpigt.
Jag litar på att allt löser sig till det bästa. Vad som än händer kommer jag att göra stor utveckling - och det är det allra viktigaste just nu, känns det som.
Ville mest berätta att jag lever.
Ciao, Ciao! ;)
Jag litar på att allt löser sig till det bästa. Vad som än händer kommer jag att göra stor utveckling - och det är det allra viktigaste just nu, känns det som.
Ville mest berätta att jag lever.
Ciao, Ciao! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar