Jag hoppas att ni nu vilar i frid, Curry och Mille. Jag är glad att jag valde att vara vid er sida och att in i det sista klappa er päls - att ni somnade in så mjukt och att jag fick vara med. Trots att jag vakade vid er sida missade jag ögonblicket då era själar slutligen blev fria och flöt iväg. Livet är magiskt.
Trots att jag kommer att sakna er, mina hjärtan, vet jag att det som hände var det enda rätta. Det fanns ingen återvändo. Inga alternativa slut. Den vetskapen gör det inte lättare att gå vidare, men jag vet att en dag kommer de glada minnen vi delade få sorgen att blekna bort. Jag hoppas att ni inte stannar och vakar över oss utan går vidare och att vi så småningom ses där. Det vet jag att vi gör.
Kärlek är att göra det som är rätt trots att det gör ont. Att inse att tiden tillsammans har ett slut trots att det är plågsamt. Att släppa taget - trots att man inte är redo. Kärlek är också att hedra och minnas de vackra stunder man delat. Jag önskar att ni kommer att vila fridfullt, där tillsammans, under taket av sommaräng...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar