...och så var man tjugo! Och just som jag trodde att upplysningen faktiskt var nära då jag vaknade fullkomligt lugn på min stora dag slog ilskan till. Det har varit en fasansfull vecka. Har nog aldrig varit så här arg. Inte under de senaste 6 åren i alla fall! Och jag har inte lust att försöka "vända" på några tankar eller att lugna ned mig för den delen heller. Jag vill bara få vara riktigt förbannand! Det här är en kamp mellan mig och ilskan - nog är det Bertil som är i farten alltid?
Får helt enkelt bryta ihop och komma igen som pappa säger, fast nu är det dags att sová. Inga problem blir mindre av att man ligger vaken och grubblar. Och en sak är då säker. Är det söta och oskyldiga drömmar ni skall drömma ihop i natt - dröm inte om mig!!
Ciao, Ciao! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar