Redan som liten kände jag instinktivt att människans slöseri med resurser inte bara omfattar vår yttre värld. Barn är kloka, klokare än man tror. De ser, förstår och känner. Det är när man växer upp som man av okänd anledning sluter ögonen. En del fortsätter sin vandring famlandes genom livet í blindo. Kanske det är så för de flesta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar