Nu sitter jag här vid köksbordet, i halvdunklet med en varm skål soppa på bordet och en het vetekudde på fötterna. Ute drar regnmolnen förbi, bestulna på sin tunga last av den tjutande vårvinden. Med andra ord, jag det regnar! ;)
Jag har precis avslutat mitt Skype samtal med mamman i familj nummer fyra. De bor i Northwood utanför Christchurch och består av en mamma, pappa, två söner (3 och 4 år). I september väntar de ett till barn. Killarna är väldigt killiga, aktiva, men också lite pyssliga sådär mellan varven - en bra mix enligt mamman. Mamman verkade väldigt trevlig, jag fick en bra känsla av henne och hon sa att jag förmodligen skulle bli som en dotter/väninna för henne. Jag har emailat henne ytterligare ett par frågor som jag antingen glömde att ställa eller redan har glömt svaret på. Mycket intryck på en och samma gång...
De söker efter sin första Au pair och därför vill hon prata med ett par tjejer/killar till. Men hon tyckte att min engelska och mitt "Dear Host Famlily Letter" var "Very Impressive". Det är alltid kul att få lite uppskattning! Det kändes också mer avslappnat att prata via Skype idag till skillnad från förra veckan. Jag börjar väl bli van... ;)
Annars har en annan Nya Zeeländsk familj hört av sig till mig inatt sedan jag bestämde mig för att också leta familjer privat, till Nya Zeeland kan man åka utan att gå via en organisation. Och om inte organisationerna har "min" familj så får jag väl ta saken i egna händer (till alla er som har för vana att reducera allt jag säger till det perversa planet säger jag bara; det är inte den saken jag skall ta i egna händer, ok?) och finna den själv. Den här familjen bor i Auckland och har tre barn. En flicka på fem år, en kille på tre år och en lill-tjej på sex månader. Jag har skickat dem ett email, så nu är det bara att vänta snällt.
Vi får se vart det här leder,
Ciao, Ciao! ;)
Jag har precis avslutat mitt Skype samtal med mamman i familj nummer fyra. De bor i Northwood utanför Christchurch och består av en mamma, pappa, två söner (3 och 4 år). I september väntar de ett till barn. Killarna är väldigt killiga, aktiva, men också lite pyssliga sådär mellan varven - en bra mix enligt mamman. Mamman verkade väldigt trevlig, jag fick en bra känsla av henne och hon sa att jag förmodligen skulle bli som en dotter/väninna för henne. Jag har emailat henne ytterligare ett par frågor som jag antingen glömde att ställa eller redan har glömt svaret på. Mycket intryck på en och samma gång...
De söker efter sin första Au pair och därför vill hon prata med ett par tjejer/killar till. Men hon tyckte att min engelska och mitt "Dear Host Famlily Letter" var "Very Impressive". Det är alltid kul att få lite uppskattning! Det kändes också mer avslappnat att prata via Skype idag till skillnad från förra veckan. Jag börjar väl bli van... ;)
Annars har en annan Nya Zeeländsk familj hört av sig till mig inatt sedan jag bestämde mig för att också leta familjer privat, till Nya Zeeland kan man åka utan att gå via en organisation. Och om inte organisationerna har "min" familj så får jag väl ta saken i egna händer (till alla er som har för vana att reducera allt jag säger till det perversa planet säger jag bara; det är inte den saken jag skall ta i egna händer, ok?) och finna den själv. Den här familjen bor i Auckland och har tre barn. En flicka på fem år, en kille på tre år och en lill-tjej på sex månader. Jag har skickat dem ett email, så nu är det bara att vänta snällt.
Vi får se vart det här leder,
Ciao, Ciao! ;)
om jag mins rätt så söker du till nya zeeland genom si va? tänkte nog också göra det. men vet du om man kan söka till både nya zeeland, australien och usa samtidigt? skulle vara så najs att åka till australien lr nya zeeland men har inte riktigt pengarna nu. men kanske om de kommer... ;)
SvaraRadera