Idag träffade jag mina kära föredetta klasskompisar från naturklassen - Hanna och Carro. Det känns direkt när man har hittat verklig vänskap. När man är med verkliga vänner känns allt möjligt, världen blir en solig, varm och spännande plats full av möjligheter och äventyr. Och oavsett hur lång tid som gått sedan senast kan man helt avslappnat prata om allt möjligt.
Morgonen startade skönt i form av årets skummaste kommentar! Carro och jag satt på centralstationen och pratade medan vi väntade på att Hanna skulle komma in med tåget, då en utländsk gubbe kommer fram och böjer sig ned mot oss och med sin charmiga brytning säger: "Ursäkta, ni passar mycket bra ihop!". Hahahaha. ;)
När alla tre var samlade inledde vi vår återförening med en liten fika på stan. För de som undrar drack jag ett grönt te finurligt kallat "grönt och skönt", utvalt mest därför att det lät skönare än vad det egentligen smakade - både i munnen och i plånboken. Sedan drog vi vidare ut på stan, besökte Chalmers då Hanna skulle hämta några grejor där och till sist drog vi bort till Slottsskogsvallen för att spana in Göteborgsvarvet. Väl på plats hittade vi syrran och farsan i Tripnets tält (nu borde jag få betalt för den här reklamen) där vi fick ramlösa med smak av annanas - jättegott! ;)
Efter det att vi spanat in några startskott bestämde vi oss för att korsa löparnas väg vid ett antal tillfällen och därmed riskera livet för att hälsa på slottsskogens sälar samt besöka Barnens Zoo. Sälarna såg så härliga ut där de, trots sina knubbiga kroppar, graciöst snurrade runt i bassängen. Och en av bockarna Bruse på barnens Zoo försökte klättra ur sin inhängnad då han kände lukten av min medhavda macka!
Sedan var det dags att försöka ta sig tillbaka till Tripnets tält igen för att avsluta dagen. På vägen tillbaka bestämde vi oss för att ta en kort paus på en trappa i solskenet. Där hittade vi en kör som stod och sjöng och dansade för de svettiga och likt krigshjältar hyllade löparna som alla i förbifarten hurrade och klappade händerna i takt med publiken. Och mitt i all uppståndelse satt vi och bara njöt av den allmäna glädjen och lyckan, som var så påtaglig att det kändes som att vi skulle kunna stoppa ned den i en burk, ta med den hem och spara den för eventuella framtida behov - fast just nu känns det så avlägset att det någonsin skulle behövas! Wow, en sådan dag! Allt var så vackert och soligt och Slottsskogen var så grön och full av livskraft. Om det inte är kärlek jag kännt idag, då vet jag inte vad det kan ha varit för något!
Nu blir det snart lördags-grill med mamma och pappa, mysigt!! :)
Ciao, Ciao! ;)
Morgonen startade skönt i form av årets skummaste kommentar! Carro och jag satt på centralstationen och pratade medan vi väntade på att Hanna skulle komma in med tåget, då en utländsk gubbe kommer fram och böjer sig ned mot oss och med sin charmiga brytning säger: "Ursäkta, ni passar mycket bra ihop!". Hahahaha. ;)
När alla tre var samlade inledde vi vår återförening med en liten fika på stan. För de som undrar drack jag ett grönt te finurligt kallat "grönt och skönt", utvalt mest därför att det lät skönare än vad det egentligen smakade - både i munnen och i plånboken. Sedan drog vi vidare ut på stan, besökte Chalmers då Hanna skulle hämta några grejor där och till sist drog vi bort till Slottsskogsvallen för att spana in Göteborgsvarvet. Väl på plats hittade vi syrran och farsan i Tripnets tält (nu borde jag få betalt för den här reklamen) där vi fick ramlösa med smak av annanas - jättegott! ;)
Efter det att vi spanat in några startskott bestämde vi oss för att korsa löparnas väg vid ett antal tillfällen och därmed riskera livet för att hälsa på slottsskogens sälar samt besöka Barnens Zoo. Sälarna såg så härliga ut där de, trots sina knubbiga kroppar, graciöst snurrade runt i bassängen. Och en av bockarna Bruse på barnens Zoo försökte klättra ur sin inhängnad då han kände lukten av min medhavda macka!
Sedan var det dags att försöka ta sig tillbaka till Tripnets tält igen för att avsluta dagen. På vägen tillbaka bestämde vi oss för att ta en kort paus på en trappa i solskenet. Där hittade vi en kör som stod och sjöng och dansade för de svettiga och likt krigshjältar hyllade löparna som alla i förbifarten hurrade och klappade händerna i takt med publiken. Och mitt i all uppståndelse satt vi och bara njöt av den allmäna glädjen och lyckan, som var så påtaglig att det kändes som att vi skulle kunna stoppa ned den i en burk, ta med den hem och spara den för eventuella framtida behov - fast just nu känns det så avlägset att det någonsin skulle behövas! Wow, en sådan dag! Allt var så vackert och soligt och Slottsskogen var så grön och full av livskraft. Om det inte är kärlek jag kännt idag, då vet jag inte vad det kan ha varit för något!
Nu blir det snart lördags-grill med mamma och pappa, mysigt!! :)
Ciao, Ciao! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar