Elvis Lamas första uppdrag

Bara för att bevisa att jag är värdig titeln Elvis Lama tänkte jag börja med att dissa fenomenet "fördummandet av andra människor på facebook". Om jag skriver: "Varför skall jag bli ihop med någon som jag redan från början vet att jag kommer att göra slut med?" så kan man ge sig fan på att någon kommer att, som den själv tycker, vitsigt svara något i stil med: "Men bli inte ihop med någon sådan person då". Eller kanske någon ännu mer uppenbart snusförnuftig kommentar.
Jag vill förklara en gång för alla hur jag tänker. Själva meningen med att jag skriver "filosofiska" tankar och citat är för att jag finner det underhållande att konstruera meningar som säger något genom att det lämnar ett budskap mellan raderna. Själva syftet med det är att mina tankar skall tala till människors undermedvetna, de skall kunna tolka budskapet så som de för tillfället behöver så att förhoppningsvis en tanke som leder till utveckling i deras inre möjliggörs - om de så önskar. Beteendet att ta fram det mellan raderna skrivna budskapet och att författa ett svar som uttrycker den egna ofta inskränkta och förenklade tolkning av min tanke-status slaktar mitt syfte med statusuppdateringen. Och tyvärr nöjer man sig inte bara med att dumförklara sig själv genom detta beteendet utan man dumförklarar också alla andra människor, då man i och med detta beteende tar sig rätten att översätta ett budskap som inte så lätt skall kunna översättas. Det är meningen att undermeningen skall säga olika människor olika saker.

Anledningen till att jag erkänner att jag ibland, i svaga ögonblick, låter mig uppröras av detta relativt harmlösa facebookbeteende är att jag tycker att vi människor behöver tala ut i större utsträckning. Jag vill stå upp för vår rätt att tala om våra känslor och tankar. Vi måste bli bättre på att tala om våra fel och brister, saker som vi innerst inne anser är skamligt. Annars kommer vår tystnad att leda till att vi känner oss ensamma om våra ämnen som vi känner skam över, vilket bara leder till ännu lägre självkänsla. Och denna lägre självkänsla leder till ännu djupare skamkänslor, då vi tror oss vara ensamma om det vi försöker gömma undan. Vilket i sin tur leder till att vi alla går runt och bär på våra tunga bördor av skam ensamma. Och detta i sin tur leder till ännu hårdare samhällsklimat där vi känner att vi måste framstå som perfekta på ytan och är rädda för att visa vilka vi är för att vi är rädda att en dag bli avslöjade som den bluff vi tror att vi är. Detta beteende är inte bra för vårt samhälle eller i förlängningen för mänskligheten.

Min uppmaning är: Våga ta reda på vilka ni är, våga uttrycka vilka ni är och vad ni står för, våga erkänna era fel och brister men också era styrkor och talanger. Och våga älska er själva och andra för vad de verkligen är - inte för vad de på ytan utger sig för att vara!