Elvis Lama

Jag har funderat på en sak nu i hela tre timmar, ända sedan min syster av någon anledning i morse utbrast "Skall komma från dig som inte har haft några förhållanden, förutom med din säng då.". Jag har förträngt vad jag gjorde för att förtjäna denna kommentar. Kanske har jag i smyg skrubbat toaletten med hennes tandborste. Så skulle det kunna vara om det inte var så att jag råkar veta att:

1. Jag städar inte toaletten, trots att det är sagt att det skall vara min uppgift. (Jag kan föreställa mig mammas min om hon läser detta. Jag kan också föreställa mig hur min toalett ser ut. Men längre än så går jag inte, har inte kikat efter.).
2. Och om jag skulle städa toaletten så ánvänder jag pappas tandborste (toaborsten alltså. Dryga käftar och vassa tungor kräver stora "tandborstar"). Hoppas inte pappa läser.
3. Och om jag någon gång i framtiden bestämmer mig för att använda syrrans tandborste till att städa med skulle jag nogrannt undvika att berätta det för henne. Och om jag skulle få för mig att avslöja sanningen för henne, så skúlle det ske först när jag befann mig på tryggt avstånd från henne (helst på andra sidan jordklotet).

Tillbaka till snacket om förhållanden då. Varför skulle jag vilja bli ihop med någon som jag vet att jag kommer att göra slut med redan i förväg? Jag behöver en lite äldre gentleman som har hunnit växa till sig lite (killarna i min ålder är ju lika sofistikerade och mogna som en 15-åring, inte för att jag egentligen har något emot 15-åringar. Jag vill bara inte ha en relation med dem, på det viset.). Dalai Lama har en bra mognadsnivå tycker jag. Tyvärr är han ganska mogen för annat också, typ begravning. Jag är uppriktigt bekymmrad över hur det skall gå för världen utan människor som honom, om vi nu skall avsluta med att vara seriösa. Tur att jag är så mogen och redo för att ta hans plats och bära titeln "Elvis Lama". Tur också att man fortfarande har ödmjukheten kvar.