Människor som berövar mig min rätt till mina upplevelser och känslor! - Svar på tal för den som tål min sanning!

Det är extremt tråkigt att känna att jag behöver skriva det här inlägget över huvudtaget. Jag trodde att folk när de blir äldre mognar och lär sig vikten av att respektera andra människors olikheter, upplevelser och känslor. Helt klart är det inte så – nu förstår jag varför världen är som den är!

När jag insåg att jag inte ville ha jobbet var jag snabbt ärlig och kommunicerade med stallägaren och en av tjejerna som jag känner, och som jag för övrigt tycker väldigt bra om (vilket jag också måste skriva). Jag, Brita och stallägaren diskuterade hela situationen och hade ett mycket givande och moget samtal. Vi hade inget otalt och skiljdes åt som vänner - i annat fall får det stå för honom.

Efter vår flytt till Alicante kände jag inget behov av att smutskasta någon eller skriva omotiverade elaka saker om någon eller något. Jag respekterar att den sortens livsstil passar en del människor och känner mig glad att det finns en plats i världen för alla sorters personligheter. Det gör mig däremot besviken att jag inte blir respekterad och bemött med samma ödmjukhet. Ödmjukhet är ju annars något som varenda människa som kommer i kontakt med hästar borde ha lärt sig. Alla framstående ryttarprofiler kännetecknas av just ödmjukhet, det är det som skiljer stjärnorna från medelmåttorna.

Som sagt var jag kände inget behov av att skriva eller säga otrevliga saker om någon person. Jag kände mig bara tacksam över att ha fått chansen att komma till stallet, testa livet där och lära mig nya nyttiga saker om mig själv. Jag kände och känner mig fortfarande också medskyldig till att ha åkt trots att jag var osäker på om det verkligen var det jag ville. Men samtidigt vet man ju aldrig om en livsstil passar en eller inte förrän man har testat. Det hade ju lika gärna kunnat fungera jättebra!

När jag insåg att det hela inte skulle fungera gjorde jag mitt bästa för att slutföra uppgiften på ett så snyggt, schysst och moget sätt som möjligt. Jag kommenterade väl vid något tillfälle på Facebook (när någon av mina vänner frågade) "att det inte riktigt blev som jag hade tänkt mig”.

Och kort därefter fick jag ett inlägg på min Facebookvägg från en av stalltjejerna (direktcitat):

”Trist dubbelmoral, att få möjlighet att komma till ett fantastiskt ställe där man har möjlighet att lära sig ätte mycket och sen efter 2 dagar vilja åka hem. Borde lära sig att jobba med hästar inte är det samma som att åka på ridläger eller rida sin ponny hemma i skogen. Jobbade över 2år på detta fantastiska ställe och har inget ont att säga om detta. Lärde mig störredelen av det jag kan om hästar och kommer att vara evigt tacksam till Jose Luis som gav mig chansen att jobba för honom. Tycker det är trist att ni sprider negativ fakta om ett så bra ställe!”

Samma tjej skriver också när jag i en Facebooktråd återigen ödmjukt konstaterar att det inte blev som jag hade tänkt mig (direktcitat):

”Vad har ni sagt till människor egentligen?! Ni borde lära er vad ett jobb som hästskötare är, dessutom var ni bara på prov men det blev snabbt klart för oss att ni inte hade vad som krävdes. Dålig attityd, bristande kunskap o intresse och och otroligt omogna. Ni får allt ta och förändra eran verklighetsuppfattning lite om man kommer till ett ställe (eller ber att få komma till ett ställe) så är det väldigt konstigt att man vill åka hem efter två dagar! Som hästskötare har man vanligtvis hand om 10-15 hästar och till dessa hästar mockar man. Ni hade 14 och 11 boxar var. Andra sysslor så som fodring och skötsel av läder tillkommer förstås också. Ridning e inte alltid en självklarhet. Ha en bra semester…”

Eftersom jag inte hade snackat skit om någon eller något, skit snackar jag bara om sådant jag orkar bry mig om, så valde jag att bara ta bort dessa kommentarer. Dessutom raderade jag den här tjejen som vän på Facebook eftersom jag inte har något behov av sådana "vänner".

Anledningar till att inte besvara hennes meddelanden:
1. Jag har inte snackat eller skrivit skit om någon eller något.
2. Min vistelse och avresa där var något mellan mig och arbetsgivaren – och vi löste det tillsammans och skiljdes åt som vänner.
3. Vad jag väljer att säga och skriva till mina vänner angår bara mig. Att försöka beröva mig mina känslor och upplevelser är sorgligt omoget och tyder på en egen inre osäkerhet.

Efter att ha raderat henne får jag ett nytt meddelande från henne:

” Va tog du bort lilla mig?? Kunde inte höra sanningen eller?! ;)”

Här konstaterar jag återigen hur sorgligt det är att en del människor är så trångsynta att de inte ens kan ha förståelse för och acceptera att vi ser på saker olika; ur olika perspektiv. För henne existerar bara en sanning och ingen ödmjukhet. Inte ens den ”blinkande leende gubben” kan kompensera och göra meddelandet lite trevligare, inte när man fått motta sådana oförskämda meddelanden som ovan.

Jag vänder mig inte mot att vi har olika syn på verkligheten, för jag kan förstå hennes synvinkel. Jag vänder mig bara mot att hennes sätt att säga till mig att jag inte har rätten till mina  egna upplevelser och känslor, vilket mer än något annat bevisar att det inte är som hon påstår. Det är inte jag som har dålig attityd och det är inte jag som är omogen. Mitt mål med att åka dit var att utvecklas som person, lära mig nya saker och bli en bättre person. Det är rätt uppenbart att jag gjorde rätt som valde att lämna det fiaskot bakom mig. Att stanna på ett ställe där man inte ens får chansen att visa och utveckla sitt hästintresse och helt uppenbart bara utvecklar trångsynthet istället för ödmjukhet vore helt fel för vilken person som helst med ambitioner. Tack vare den här tjejen kan jag lugnt förvissa mig om att jag har fattat helt rätt beslut!

Tack för mig! Ha ett trevligt liv! ;)