I skrivandets stund ligger jag här i min säng i hotellrummet, genom den öppna balkongdörren, burna av den ljumma medelhavsbrisen, strömmar stadsljuden in i rummet och gör mig sällskap. Vi har det bara fint här i Alicante, men mina tankar maler i ärlighetens namn på. Kanske kan jag lättare få stopp på dem, eller åtminstone hejda deras framfart om jag skriver ned hela historien från början till slut, även om den ännu inte är just det; slut.
Vi börjar från början. Utan ironi, även om det kommer att bli svårt – i vanliga fall älskar jag att överdramatisera lite. Men nu kommer jag att vara sanningsenlig. Skriva helt utan överdrifter - fast å andra sidan tänker jag heller inte censurera någonting för någon eventuell läsares skull. Det finns aldrig en absolut sanning, bara en massa olika synvinklar på olika händelser. Möjligtvis kan man närma sig en absolut sanning om man slår ihop alla synvinklar som finns. Därför skall vi komma ihåg att den berättelse som följer är historia helt ur min synvinkel. Den är rätt och slätt min upplevelse och mina känslor, man kan varken säga att jag har rätt eller fel. Med andra ord: Det är min historia, tycker du inte om den; läs inte! Jag tänker inte tvinga på någon mina åsikter eller upplevelser och jag förväntar mig samma respekt, acceptans och mognad tillbaka! Vad jag väljer att säga och skriva om den här upplevelsen är med andra ord helt upp till mig, ingen annan har med det att göra, så länge jag inte tvingar på andra människor mina åsikter, vilket jag inte heller har för avsikt att göra, eftersom det vore uppriktigt sagt omoget.
Fortsättning följer…
En bild ur mitt perspektiv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar