Ont i halsen

Dagen har startat mysigt med julkalendern (börjar faktiskt tycka om den lilla pojken med sin lilla råtta och den lilla flickan med sin lilla Frans) och frukost. Sedan bestämde jag mig för att ta en timmes nap, jag känner mig förkyld. Det vill liksom inte släppa, har ont i halsen, mest vänstersidan som vanligt. Det är liksom som om hela vänstersidan är lite tjockare än högersidan precis under örat och det försvinner aldrig helt. Det finns där som en ständig påminnelse om förra årets körtelfeber. Ett ovälkommet spöke från det förflutna som dyker upp igen och igen.

Ändå har jag läkarintyg om att körtelfebern är borta, det var jag tvungen att fixa för att få åka hit. Trots att läkaren bara skrattade åt mig när jag sade att jag ville ha ett friskintyg. Enligt dem är körtelfeber bara en förkylning. För mig är det inte bara en förkylning, det är något betydligt större, toppen på ett ännu outforskat isberg. Det är så mycket läkarna inte vet. Det är så mycket som vi människor överhuvudtaget inte vet i hela vår litenhet. Vi är så små i universum, det är en tanke som aldrig kan nå  ett slut. När jag tänker på det kommer en känsla av lätt yrhet över mig, precis som jag kommer ihåg att det gjorde när jag var liten och satt på en gunga i skolan hemma i byn och försökte föreställa mig hur oändligt stort universum var...

Nej, nu får det vara slutfilosoferat för den här gången. Nu skall jag gå ut lite i decembervädret som för övrigt är soligt och härligt. Det känns som att våren ligger i luften, men vintern lär ju komma för att stanna under åtminstonne januari till februari här också. Lite frisk luft har aldrig skadat någon och efter det blir det lite lunch på Panera med Alice innan vi drar vidare för att plocka upp våra små dagisbarn. ;)