Blogg

Jag har funderat på det här med att skriva blogg. Egentligen är det rätt värdelöst. Man kan ändå inte skriva exakt som man känner och tycker. Att skriva blogg är för mig lite hårddraget likställt med att ljuga för sig själv. Att läsa andras bloggar är också något man bör akta sig för, om man inte är beredd på att handskas med bieffekterna. Följandet av bloggar ger mig en falsk känsla av samhörighet med bloggaren, som endast lämnar mig med känslor av ångest, tomhet och längtan - efter vad vet jag inte. Det får mig att tveka över de val jag gör och har gjort i det förflutna. För vad är det som säger att jag valt rätt när jag ständigt slås av alla tusen miljoner valmöjligheter och vägar som alla andra tar. Att stalka andras bloggar får mig också att önska att jag vore normal. Bara var som alla andra. Gjorde allt som alla andra. Såg ut och tänkte som alla andra. Gick på Veronica Maggio och inte bara hängde där i min hage. Varför måste jag alltid gå min egen väg? Och hur kommer det sig att det utan undantag är den krokigaste vägen?

Jag antar att det är därför att jag inte har något val. Jag är på jakt efter något bortom det vanliga. Och då måste man också leta bortom de upptrampade tillrättalagda turistspåren. Och den som söker skall också finna. Man måste bara tro. Och jag har inget val än att tro på att lyckan väntar i framtiden. Jag har heller inget att förlora, då inga "misslyckanden" kan vara värre än de senaste åtta åren. Allt kommer att bli toppen, jag måste bara lära mig att våga tro på det bästa.

Jag har därför bestämt mig för att i fortsättningen följa endast ett fåtal bloggar. Jag skall gradvis trappa ned och bara följa de bloggare som jag känner personligen. Jag vill heller inte leva mitt liv genom min blogg och tänker också skriva mer sparsamt här i fortsättningen. Det skall inte vara ett tvång. Jag skall inte behöva gå runt och uppleva och fotografera saker för att det skall passa den bloggbild som jag vill att andra skall få av mig. Jag vill leva här och nu!

Ciao, Ciao! ;)