Förra året efter att ha tagit studenten i juni och avslutat en rekordkort karriär som hästskötare i Spanien i september fann jag mig själv utan någonting alls att göra. Eftersom jag inte visste vad jag ville plugga (vilket jag ännu inte vet) började jag fundera på vilka andra alternativ som fanns.
Det slutade med att jag och min lillasyster (som är väldigt inne på att åka som Au pair till USA efter sin student) gick på ett av Cultural Cares informationsmöten i Göteborg i slutet av november. I början av december började jag praktisera och kort efter det också vikariera på skolan i byn för att få ihop de barntimmar som man behöver ha för att kunna åka som Au pair.
Här kommer en relativt kort sammanfattning av min resa fram tills idag:
27/11-10
Min syster och jag gick på Cultural Cares Informationsmöte.
December 2010 - April 2011
Under den här perioden jobbade jag med alla ansökningshandlingar för att kunna åka till USA. Det svåraste var att finna ut vilken sorts person jag är, vilken sorts familj jag vill åka till, vilken livsstil jag vill ha utomlands samt hur jag skulle gestalta det i ett "Dear host family letter" för att på så vis locka till mig min framtida familj.
Mitt i den här vevan kom jag på att jag kanske hellre ville åka till Nya Zeeland och påbörjade därför också min ansökningsprocess med Skandinaviska Institutet. Sedan dess har jag vacklat fram och tillbaka ett antal gånger när det gäller valet av land.
13/5 -11
Fick jag min första match i USA fyra minuter efter det att jag blivit antagen till programmet av huvudkontoret i Boston. Match nummer ett var en familj som bodde nära Boston i Massachusetts. Jag talade aldrig med dem av den enkla anledningen att de hade fyra barn, ett okänt antal hundar och själva i klartext skrev att deras liv var väldigt hektiskt och att de ville ha någon som var "cool under pressure". Jag tyckte det kändes lite överväldigande.
17/5-11
Match 2 i USA var en familj som bodde i Mc lean i Virginia (20 minuter från Washington DC). De hade 4 barn och hundar. Det mesta jag läste om familjen lät väldigt bra och mamman var författare, lifecoach och föreläsare. Men det var några saker som inte kändes bra alls. Den dåliga magkänslan växte efter det att jag hade skypat med mamman. De var helt enkelt alldeles för mitt uppe i karriären och det kändes inte som att de hade tid med människan bakom Au pair-rollen. Mamman sade att de inte hade tid med någon som skulle bli "homesick" eller längta efter sin pojkvän. De letade efter någon slags robotaktig opersonlig personlig assistent. Det hör man ju själv att det inte hänger ihop. Jag tackade nej efter att ha sovit och ätit frukost på saken. Mammans svar på mitt tack-men-nej-tack email var så gulligt att allt kändes ännu svårare, men jag visste trots allt att jag hade gjort det enda rätta...
19/5-11
Fick jag email från en dam i Nya Zeeland som förmedlar familjer åt Skandinaviska institutet. Hon sände mig information om fyra familjer. Varpå jag fattade tycker för en fembarnsfamilj och kontaktade dem. Det visade sig att mamman och pappan hade tagit ut skilsmässa. Därför visste de inte om de skulle skaffa sig en ny Au pair eller hur jobbet i så fall skulle se ut. Därför valde jag att fortsätta att prata med andra familjer.
23/5-11
Fick jag ett email från en av de fyra familjerna som jag hade läst om tidigare. Detta var familjen som bor utanför Cristchurch. Familjen har två småpojkar på 3 och 4 år och en ny bebis är på väg.
24/5-11
Den här förmiddagen var det dags för att skypa med Christchurch-familjen. Jag pratade med mamman. Hon
verkade trevlig men hon skulle prata med ett par andra Au pairer också. Det uppstod ingen Wow-känsla av att läsa om dem och inte heller av att prata med dem.
Nu började jag känna mig lite frustrerad eftersom det inte fanns många familjer som sökte via Skandinaviska Institutet. Och jag fick heller inga ordentliga svar från min förmedlare i Nya Zeeland. Så jag bestämde mig för att, mest för att se vad det skulle leda till, registrera mig på Au Pair World och själv börja söka efter min framtida värdfamilj.
25/-11
Fick ett email från en familj som bodde i centrala Auckland och vi började försöka bestämma en skypetid (senare kom jag att tacka nej till att skypa med dem då jag redan tackat ja till min värdfamilj).
26/5-11
Under förmiddagen fick jag ett email från en familj som jag hade skickat en intresseanmälan till på Au Pair World. De verkade trevliga så jag bifogade mitt CV, Host family letter och en länk till min Au pair video. Någon timme senare Skypade vi. Jag blev väldigt glad när de inledde vårt samtal med att berömma min Au pair video, speciellt med tanke på att jag inte är överdrivet förtjust i att se mig själv på film.
Samtalet varade inte länge alls, men jag fick en bra känsla. Därefter blev jag vän med mamman på facebook och fick se bilder på barnen - de är hur söta som helst! Redan samma kväll var det bestämt att jag kommer att åka till dem i oktober!
När jag frågade vad de tyckte om i min ansökan svarade de så här:
"Your application was really good because it was so detailed with your experience, and your host family video gave us a sense of what you are like as a person, also your English language is very well spoken, you seemed like a happy confident, friendly girl, just the type of person we like!"
Dessa ord blev jag väldigt glad över att höra, för det var precis det jag ville förmedla med min video och ansökan.
Jag får en jättebra känsla när jag pratar och emailar med dem. De är väldigt måna om att jag är nöjd med avtalet för Au pairandet och också väldigt måna om att låta mig få veta att de tror på mig. Att jag är perfekt för deras familj och de säger att de är glada att de hittat mig och att de skall ta väl hand om mig. Deras barn är verkligen jättesöta, jag är redan lite "kär" i dem allihopa. Man blir varm och glad ända in i hjärtat när man tittar på bilderna av mina framtida värdbarn! De ser så lugna, glada och lyckliga ut. Jag ser fram emot att göra en massa roliga saker med dem! Området som de bor i verkar dessutom jättefint. Lite som Sverige fast med lite mer exotisk medelhavs-touch och med stranden cirka 200 meter bort, i alla fall enligt Google Earth. ;)
Jag tror att detta är början på ett fantastiskt äventyr! Jag ser verkligen fram emot att få åka till Nya Zeeland och träffa min familj! Fast innan det är dags att säga farväl till Sverige skall jag njuta av min svenska familj och svenska sommar i ett par månader till! :)
Ciao, Ciao! ;)
Det slutade med att jag och min lillasyster (som är väldigt inne på att åka som Au pair till USA efter sin student) gick på ett av Cultural Cares informationsmöten i Göteborg i slutet av november. I början av december började jag praktisera och kort efter det också vikariera på skolan i byn för att få ihop de barntimmar som man behöver ha för att kunna åka som Au pair.
Här kommer en relativt kort sammanfattning av min resa fram tills idag:
27/11-10
Min syster och jag gick på Cultural Cares Informationsmöte.
December 2010 - April 2011
Under den här perioden jobbade jag med alla ansökningshandlingar för att kunna åka till USA. Det svåraste var att finna ut vilken sorts person jag är, vilken sorts familj jag vill åka till, vilken livsstil jag vill ha utomlands samt hur jag skulle gestalta det i ett "Dear host family letter" för att på så vis locka till mig min framtida familj.
Mitt i den här vevan kom jag på att jag kanske hellre ville åka till Nya Zeeland och påbörjade därför också min ansökningsprocess med Skandinaviska Institutet. Sedan dess har jag vacklat fram och tillbaka ett antal gånger när det gäller valet av land.
13/5 -11
Fick jag min första match i USA fyra minuter efter det att jag blivit antagen till programmet av huvudkontoret i Boston. Match nummer ett var en familj som bodde nära Boston i Massachusetts. Jag talade aldrig med dem av den enkla anledningen att de hade fyra barn, ett okänt antal hundar och själva i klartext skrev att deras liv var väldigt hektiskt och att de ville ha någon som var "cool under pressure". Jag tyckte det kändes lite överväldigande.
17/5-11
Match 2 i USA var en familj som bodde i Mc lean i Virginia (20 minuter från Washington DC). De hade 4 barn och hundar. Det mesta jag läste om familjen lät väldigt bra och mamman var författare, lifecoach och föreläsare. Men det var några saker som inte kändes bra alls. Den dåliga magkänslan växte efter det att jag hade skypat med mamman. De var helt enkelt alldeles för mitt uppe i karriären och det kändes inte som att de hade tid med människan bakom Au pair-rollen. Mamman sade att de inte hade tid med någon som skulle bli "homesick" eller längta efter sin pojkvän. De letade efter någon slags robotaktig opersonlig personlig assistent. Det hör man ju själv att det inte hänger ihop. Jag tackade nej efter att ha sovit och ätit frukost på saken. Mammans svar på mitt tack-men-nej-tack email var så gulligt att allt kändes ännu svårare, men jag visste trots allt att jag hade gjort det enda rätta...
19/5-11
Fick jag email från en dam i Nya Zeeland som förmedlar familjer åt Skandinaviska institutet. Hon sände mig information om fyra familjer. Varpå jag fattade tycker för en fembarnsfamilj och kontaktade dem. Det visade sig att mamman och pappan hade tagit ut skilsmässa. Därför visste de inte om de skulle skaffa sig en ny Au pair eller hur jobbet i så fall skulle se ut. Därför valde jag att fortsätta att prata med andra familjer.
23/5-11
Fick jag ett email från en av de fyra familjerna som jag hade läst om tidigare. Detta var familjen som bor utanför Cristchurch. Familjen har två småpojkar på 3 och 4 år och en ny bebis är på väg.
24/5-11
Den här förmiddagen var det dags för att skypa med Christchurch-familjen. Jag pratade med mamman. Hon
verkade trevlig men hon skulle prata med ett par andra Au pairer också. Det uppstod ingen Wow-känsla av att läsa om dem och inte heller av att prata med dem.
Nu började jag känna mig lite frustrerad eftersom det inte fanns många familjer som sökte via Skandinaviska Institutet. Och jag fick heller inga ordentliga svar från min förmedlare i Nya Zeeland. Så jag bestämde mig för att, mest för att se vad det skulle leda till, registrera mig på Au Pair World och själv börja söka efter min framtida värdfamilj.
25/-11
Fick ett email från en familj som bodde i centrala Auckland och vi började försöka bestämma en skypetid (senare kom jag att tacka nej till att skypa med dem då jag redan tackat ja till min värdfamilj).
26/5-11
Under förmiddagen fick jag ett email från en familj som jag hade skickat en intresseanmälan till på Au Pair World. De verkade trevliga så jag bifogade mitt CV, Host family letter och en länk till min Au pair video. Någon timme senare Skypade vi. Jag blev väldigt glad när de inledde vårt samtal med att berömma min Au pair video, speciellt med tanke på att jag inte är överdrivet förtjust i att se mig själv på film.
Samtalet varade inte länge alls, men jag fick en bra känsla. Därefter blev jag vän med mamman på facebook och fick se bilder på barnen - de är hur söta som helst! Redan samma kväll var det bestämt att jag kommer att åka till dem i oktober!
När jag frågade vad de tyckte om i min ansökan svarade de så här:
"Your application was really good because it was so detailed with your experience, and your host family video gave us a sense of what you are like as a person, also your English language is very well spoken, you seemed like a happy confident, friendly girl, just the type of person we like!"
Dessa ord blev jag väldigt glad över att höra, för det var precis det jag ville förmedla med min video och ansökan.
Jag får en jättebra känsla när jag pratar och emailar med dem. De är väldigt måna om att jag är nöjd med avtalet för Au pairandet och också väldigt måna om att låta mig få veta att de tror på mig. Att jag är perfekt för deras familj och de säger att de är glada att de hittat mig och att de skall ta väl hand om mig. Deras barn är verkligen jättesöta, jag är redan lite "kär" i dem allihopa. Man blir varm och glad ända in i hjärtat när man tittar på bilderna av mina framtida värdbarn! De ser så lugna, glada och lyckliga ut. Jag ser fram emot att göra en massa roliga saker med dem! Området som de bor i verkar dessutom jättefint. Lite som Sverige fast med lite mer exotisk medelhavs-touch och med stranden cirka 200 meter bort, i alla fall enligt Google Earth. ;)
Jag tror att detta är början på ett fantastiskt äventyr! Jag ser verkligen fram emot att få åka till Nya Zeeland och träffa min familj! Fast innan det är dags att säga farväl till Sverige skall jag njuta av min svenska familj och svenska sommar i ett par månader till! :)
Ciao, Ciao! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar