Fick just ett trevligt samtal från en gullig tjej på CC, som meddelade att jag är antagen till programmet. Därmed kommer jag snart att börja matchas mot Amerikanska familjer som söker en Au pair. Hon frågade mig vartifrån jag vill flyga till USA, mina alternativ var Göteborg, Stockholm och Köpenhamn. Jag valde naturligtvis Göteborg, som är närmast. Datumet för avresa är just nu den 22 Augusti, alltså en vecka innan min tjugoårsdag. Men allt hänger ju så klart på vilken familj jag matchar med och vad vi kommer fram till. Det kan även bli vid ett senare datum. Att åka tidigare är i princip inget alternativ eftersom jag som det ser ut nu kommer att jobba som sommarvikarie mellan slutet av juni och mitten av Augusti.
Det finns tydligen tre sätt att få en värdfamilj på. Man kan skapa sig en Au pair video och ladda upp och då kan familjer titta på den och sedan kontakta en. Eller så kan man bli matchad av Cultural Cares personal och så fanns det ett tredje alternativ som jag sorgligt nog har glömt bort för tillfället. Tjejen rådde mig att ge alla familjer en chans, eftersom hon själv slutligen hade valt en familj som inte alls hade samma intressen som hon själv. Det hade tydligen varit personkemin som avgjorde i hennes fall. Och det tycker jag låter rimligt.
Det kändes också bra att hon tyckte att min ansökan var jättefin och att hon genom att läsa den kunde utläsa att jag söker en familj som är beredd att välkomna mig som en familjemedlem och storasyster. För det är den sortens värme jag skulle vilja kunna känna för min familj. Jag söker en trevlig och positiv familjestämning. Hon rådde mig därför att vara nogrann med att fråga dem om vilka förväntningar de har på mig som Au pair och vilken sorts relation de är intresserad av och vänta lite med att ställa frågor om bil och andra materiella saker tills jag vet att jag är intresserad av familjen. Tydligen är det också en av de vanligaste anledningarna till att familjer tackar nej till oss svenska Au pairer, vi uppfattas lätt som alltför materialistiska (har jag hört)!
Det kändes jättebra att få lite tips innan matchningsprocessen på allvar och det var skönt att få det bekräftat att jag har tänkt rätt angående mina taktiker för att fånga "rätt" familj för mig. Jag vill att personkemin skall fungera, det är det som betyder mest för mig, helt enkelt. Jag har också bestämt mig för att skaffa ett nytt pass, eftersom mitt går ut i maj 2013. Och det skulle ställa till med problem om jag vill förlänga eller kommer iväg senare än Augusti/September.
Jag är fortfarande inte säker på vilket land jag helst vill åka till av Nya Zeeland eller USA, men jag åker dit min familj är och hoppas att jag valt rätt familj. Man kan aldrig veta i förväg vad det är meningen att man skall lära sig av olika händelser i livet. Det är det som är det svåra men också det charmiga.
En annan oro jag har är att ingen familj skall visa sig intresserad av min ansökan, trots att jag har fått höra av fem olika personer att den är trevlig så vet man ju aldrig. Men jag har en plan B. Om min drömfamilj visar sig omöjlig att fånga åker jag till "flörtskolan" i Berlin. Det är säkert - så får det bli! ;)
Oj, vad långt det här blev! Tur att läsningen är frivillig då ;)
Det finns tydligen tre sätt att få en värdfamilj på. Man kan skapa sig en Au pair video och ladda upp och då kan familjer titta på den och sedan kontakta en. Eller så kan man bli matchad av Cultural Cares personal och så fanns det ett tredje alternativ som jag sorgligt nog har glömt bort för tillfället. Tjejen rådde mig att ge alla familjer en chans, eftersom hon själv slutligen hade valt en familj som inte alls hade samma intressen som hon själv. Det hade tydligen varit personkemin som avgjorde i hennes fall. Och det tycker jag låter rimligt.
Det kändes också bra att hon tyckte att min ansökan var jättefin och att hon genom att läsa den kunde utläsa att jag söker en familj som är beredd att välkomna mig som en familjemedlem och storasyster. För det är den sortens värme jag skulle vilja kunna känna för min familj. Jag söker en trevlig och positiv familjestämning. Hon rådde mig därför att vara nogrann med att fråga dem om vilka förväntningar de har på mig som Au pair och vilken sorts relation de är intresserad av och vänta lite med att ställa frågor om bil och andra materiella saker tills jag vet att jag är intresserad av familjen. Tydligen är det också en av de vanligaste anledningarna till att familjer tackar nej till oss svenska Au pairer, vi uppfattas lätt som alltför materialistiska (har jag hört)!
Det kändes jättebra att få lite tips innan matchningsprocessen på allvar och det var skönt att få det bekräftat att jag har tänkt rätt angående mina taktiker för att fånga "rätt" familj för mig. Jag vill att personkemin skall fungera, det är det som betyder mest för mig, helt enkelt. Jag har också bestämt mig för att skaffa ett nytt pass, eftersom mitt går ut i maj 2013. Och det skulle ställa till med problem om jag vill förlänga eller kommer iväg senare än Augusti/September.
Jag är fortfarande inte säker på vilket land jag helst vill åka till av Nya Zeeland eller USA, men jag åker dit min familj är och hoppas att jag valt rätt familj. Man kan aldrig veta i förväg vad det är meningen att man skall lära sig av olika händelser i livet. Det är det som är det svåra men också det charmiga.
En annan oro jag har är att ingen familj skall visa sig intresserad av min ansökan, trots att jag har fått höra av fem olika personer att den är trevlig så vet man ju aldrig. Men jag har en plan B. Om min drömfamilj visar sig omöjlig att fånga åker jag till "flörtskolan" i Berlin. Det är säkert - så får det bli! ;)
Oj, vad långt det här blev! Tur att läsningen är frivillig då ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar