Jag fick precis ett email från mamman i familj #1. Hon berättade lite om sin nuvarande Au pair, Lukas från tyskland och om att hon nyligen har separerat från sin man och att de försöker tänka ut hur de skall lösa allt med barnen. Och att hon gärna vill ha en au pair. Det verkar som att mamman och pappan fortfarande har en mogen relation till varandra och tänker på barnen i första hand. Jag svarade henne att hon måste tänka ut hur hon vill att hennes liv skall se ut och sedan är jag intresserad av att lära känna henne och hur Au pair livet skulle se ut i deras familj.
Det är inte optimalt att välja en familj i skillsmässa, det är heller inte optimalt med en amoklöpande magkänsla som säger helt andra saker än förnuftet. Det känns som att den här familjen speglar livets nycker och olika sidor och kontraster. Det känns vackert på något vis! Jag vill inte leva en falsk cliché, jag vill känna att hjärtat är med, att själen är vaken och verkligen veta att jag lever och lära mig att ta livet som det är, utan en massa förutfattade meningar.
Eller så kanske det inte alls handlar om den där bland au pairer omtalade magkänslan, det kanske bara är min hjärna som bygger upp en idyll och därmed spelar mig ett spratt...
Nu känns det med ens lite svårt att somna om...
Det är inte optimalt att välja en familj i skillsmässa, det är heller inte optimalt med en amoklöpande magkänsla som säger helt andra saker än förnuftet. Det känns som att den här familjen speglar livets nycker och olika sidor och kontraster. Det känns vackert på något vis! Jag vill inte leva en falsk cliché, jag vill känna att hjärtat är med, att själen är vaken och verkligen veta att jag lever och lära mig att ta livet som det är, utan en massa förutfattade meningar.
Eller så kanske det inte alls handlar om den där bland au pairer omtalade magkänslan, det kanske bara är min hjärna som bygger upp en idyll och därmed spelar mig ett spratt...
Nu känns det med ens lite svårt att somna om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar